Arbetet med studiematerialet fortskrider

Vi tagit krafttag i arbetet med studiematerialet och har nu ett rejält häfte. Det saknas dock en del vad gäller analyserna av den senare utvecklingen i Peru och vi uppmanar alla eventuella läsare som har något att bidra med att skicka material till oss (jag är optimist, peruinformation@yahoo.se) eller länkar, förslag på litteratur m.m. Vi skulle vilja läsa mer detaljerad information om den röda fraktionen, analyserande material om Humala, Palominogruppen, Artemiogruppen, Movadef, utvecklingen av de s.k självförsvarskommittéerna, förslag på bilder och statistik m.m. Vi tar tacksamt emot flygblad som spridits i Peru eller utomlands från var och en av grupperna. Utan rejäla studier kan man inte bygga upp en revolutionär rörelse. Vi har lärt oss mycket i arbetet med materialet och framför allt har vi lärt oss att vi är okunniga. Nedan en gammal bild av gerillasoldater som håller en folkskola i Peru. Mannen till vänster ser så arg ut att en trotskistisk grupp har använt bilden på framsidan av ett häfte som svartmålar Perus Kommunistiska Parti (PKP).

Flygbladsutdelning på Rålambshovs sommarfestival

Idag var var vi ute och delade ut flygblad på Latinofestivalen i Rålambshovsparken. Vi hade flygbladet endast på spanska och det gick bra eftersom deltagarna till 95% var spansktalande. Vi var där tyvärr lite för tidigt men folk strömmade till hela tiden och vi fick ut nästan alla flygblad vi hade med oss.

(Flygbladet på spanska igen i förbättrad version -Frank)
¿QUIÉN DECIDE EN TU PAÍS?
NOSOTROS CREEMOS QUE SON LOS ESTADOS UNIDOS

El imperialismo, parece que no ha abandonado el colonialismo después de la segunda guerra mundial. Ellos mantienen el control económico y militar sobre las colonias antiguas. Muchos países, han sido sometidos y saqueados con renovados métodos semicoloniales, bajo diferentes medios políticos, económicos y sociales, valiéndose de agentes profesionales encubiertos y visibles. A través de lo que llaman “apoyo” económico y otras formas, mantienen a esos países como mercados de exportación de capitales; saquean sus riquezas y chupan la sangre de los pueblos. Además utilizan a las Naciones Unidas, como instrumento para inmiscuirse en los asuntos internos de cada país, haciéndolos objeto de agresión económica, cultural y militar. Cuando no pueden dominarlos con métodos “pacíficos”, organizan golpes de estado por medio de actividades subversivas y también recurren a intervenciones armadas directas, sin importarles la soberanía de las naciones.

CÓMO RESOLVEMOS EL PROBLEMA DE LA DEPENDENCIA DE MUCHOS PAÍSES?

Tenemos que expulsar a los imperialistas y confiscar sus grandes empresas, los monopolios (estatal y no estatal), los bancos y todas las  propiedades imperialistas y poner toda la economía, al servicio del pueblo. Pues, la pobreza aumenta, el pueblo pasa hambre y es urgente evitarlo.

Tenemos que terminar el dominio de los terratenientes en el campo. Sin importar lo que dicen los medios de comunicación, comprados por el capital financiero. Millones de campesinos viven bajo la dictadura de los terratenientes en las zonas rurales, por tanto; la propiedad semifeudal debe ser redistribuida y repartida entre los que la trabajan.

Para alcanzar este objetivo, para muchos puede parecer terrible; pero tenemos necesariamente que acabar con el viejo estado capitalista y construir otro nuevo Estado.

De acuerdo a lo mencionado arriba, en los países oprimidos por los imperialistas, la primera etapa de la transformación, se llamaría Revolución Democrática, así como enseñara el Presidente Gonzalo (Dr. Abimaél Guzmán). Como sabemos, fue él, quién inició y desarrolló la guerra popular en el Perú (1980); habiendo establecido en el Primer Congreso del Partido Comunista, la Línea Política General del partido (1988) y condujo al equilibrio estratégico de la guerra popular; en tales circunstancias fue detenido (1992) y aislado en prisión bajo tierra, sin derecho alguno, no obstante su condición de prisionero de guerra y prisionero político. Hagamos causa común para defender la vida y salud del presidente Gonzalo y aprendamos sus enseñanzas.

¡LUCHAR POR LAS REVOLUCIONES DEMOCRÁTICAS EN LOS PAÍSES OPRIMIDOS!

¡CONSTRUIR EL FRENTE ÚNICO ANTIMPERIALISTA!

Debattera på Foro Comunista!

 

http://www.forocomunista.com

På detta forum debatterar diverse folk. Självklart är det många uppfattningar som figurerar i imperialistpressen som sprids via forum som detta. Men eftersom vår uppfattning är så sällan hörd i dessa sammanhang skulle de vara ett gott bidrag om flera av oss gick in i relavanta diskussioner.

EN SÅNGARES TAL.
En sång och dikt av Jovaldo
(Tryck på knappen ovan, möjligt att hela såmgen inte kommer med i "MusicUploader")

Här nedan är en dikt av den peruanske poeten och trubaduren José Valdivia Domínguez, känd som JOVALDO. Han var en aktiv sympatisör till Perus Kommunistiska Parti och folkkriget. Han var också en av de närmare trehundra revolutionärer som mördades i den massaker som den reaktionära staten,  med Alan Garcia som president, genomförde i de tre fängelserna Lurigancho, El Frontón och El Callao, den 18:e till 19:e juni 1986. JOVALDOs dikter är skrivna av en man som levde för den revolutionära kampen och som dog för den.

HABLA UN CANTOR 

Como balas de mi pecho voy a lanzar unos gritos, para que escuchen los sordos y me oigan los malditos. No he nacido felizmente con la boca clausurada, me van a tener que oír con la voz dinamitada. Qué importa cien mil pedazos vuelan aquí mis pulmones, lo importante es que me escuchen los déspotas y mandones. Yo no escribo para hacer una droga de mis cantos, no puedo acallar con risas sufrimientos y quebrantos. La Poesía no es sólo una flor bonita y bella, también es una metralla dando luz como una estrella. No he nacido felizmente con la boca clausurada, me van a tener que oír con la voz dinamitada.

(Hemmasnickrad översättning)
EN SÅNGARES TAL
Som kulor från mitt bröst kastar jag fram mina rop, för de döva att höra att jag lyssnar på de fördömda. Jag föddes inte lycklig med munnen stängd, jag kommer att få höra med rösten sprängd. Vem bryr sig om att mina lungor går i tusen bitar, det viktiga är att jag hör despoterna och diktatorerna. Jag skriver inte för att göra droger av mina sånger. Jag kan inte vara tyst till lidandet och förlusterna. Poesi är inte bara en fin blomma och vackert, det sprider också ljuset som av en stjärna. Jag föddes inte lycklig med munnen stängd, jag kommer att få höra med rösten sprängd.

En bild av läget i Peru (maj 2011)

Texten som ligger bakom denna länk är relativt färsk och ger en bild av läget för revolutionärerna i Peru idag. Bilden som målas upp är absolut inte fullständig och innehåller felaktigheter men den ger en hint om hur allvarlig situationen är eftersom politiska riktningar som vill lägga ner kampen för den ny-demokratiska revolutionen (eller leda den på avvägar) har fått inflytande på olika håll. Alla de tre riktingar som beskrivs i blogginlägget vill lägga ner kampen eller leda den på avvägar och de som fortsätter ordförande Gonzalos linje nämns inte men vi vet att de finns, dock vet vi inte hur starka de är. Vi håller inte med författaren om diverse uppfattningar, t.ex. är det tråkigt att han uteslutande anväder USA-slang och kallar Perus Kommunistiska Parti för "Sendero Luminoso". Det är ungefär som om moderaterna börjar kalla Vänsterpartiet för "nedsläckta gångvägen" och vi skulle börja upprepa det som om det vore världens självklarhet.

Vi är dock inte pessimistiska eftersom vi är övertygade om att historien kräver att de produktionsförhållanden som håller tillbaka produktivkrafternas utveckling måste bort. Den linje som kommer att lösa Perus grundläggande problem med imperialismen, byråkratkapitalismen och halv-feodalismen kommer att segra så småningom men det kräver att man fortsätter att hålla fast vid de viktiga erfarenheter som man summerade på den 1:a kongressen.

I Kina råkade revolutionärerna ut för ett stort bakslag på 30-talet. Wang Ming var en kort period ordförande för Kinas Kommunistiska Parti och hans "vänster”-opportunistiska linje ledde till att de flesta av basområdena på landsbygden bröt samman. De förlorade under denna period nära 100 % av styrkan i de fiendekontrollerade områdena och 90 % av styrkan i basområdena.

Svårigheter är utmaningar som skall övervinnas, så därför välkomnar vi dem till ännu en batalj!

Todos los diarios y periodicos de Perú: "Abimael Guzmán propuso un acuerdo de paz"

"Nosotros debemos proseguir las tareas establecidas por el III Pleno del Comite Central. ¡Un glorioso pleno!, sépase ya estan en marcha estos acuerdos y eso va a proseguir; seguiremos aplicando el IV Plan de Desarrollo Estratégico de la Guerra Popular para Conquistar el Poder, seguiremos desarrollando el VI Plan Militar para Construir la Conquista del Poder, eso va a proseguir. ¡Eso es tarea!, !Eso haremos, por lo que somos¡ y ¡por la obligación que tenemos con el proletariado y el pueblo!"
-El Discurso del Presidente Gonzalo, 24 de setiembre de 1992

Kommande flygblad: (OBS! Flygbladet kommer att översättas till spanska och riktar sig till spansktalande)
Vem bestämmer i ditt land?
Vi tror att det är USA

Imperialismen har sannerligen inte givit upp kolonialismen efter andra världskriget. De har behållit ekonomisk och militär kontroll över de gamla kolonierna och de har i många länder tvingats att ändra sin gamla metod med direkt kolonialvälde och tillgripa en ny halv-kolonial metod för kolonialvälde och exploatering genom att lita till de agenter som de utvalt och utbildat för ändamålet.

Medelst ekonomisk "hjälp" eller andra former håller de dessa länder som marknader för sin kapitalexport, plundrar deras rikedomar och suger blodet ur folken. Dessutom använder de Förenta Nationerna som ett instrument för inblandning i många länders inre angelägenheter gör dem till föremål för militär, ekonomisk och kulturell aggression. När de är ur stånd att med "fredliga" metoder upprätta sitt välde ordnar de till militära statskupper, genomför undermineringsverksamhet och tillgriper även direkt väpnad intervention och aggression.

Hur skall vi lösa problemet med att så många länder är koloniala eller halv-koloniala?

Vi måste kasta ut imperialisterna och konfiskera storföretagen, monopolen (statliga och icke-statliga), bankerna och all annan imperialistisk egendom och sätta hela ekonomin i rörelse för att tjäna folket. Fattigdomen ökar, folk svälter och det är mycket bråttom.

Vi måste också göra slut på jordägarväldet på landsbygden. Oavsett vad som sägs i finanskapitalets media så lever miljoner bönder under godsägarnas direkta dikatur på landsbygden. Den halv-feodala egendomen måste likvideras och jorden delas ut till dess brukare.

För att åstadkomma detta måste vi, hur hemskt det låter för vissa, krossa de gamla exploatörernas stat och bygga upp en ny.

Detta som beskrivits ovan är det som vi menar med den ny-demokratiska revolutionen. Den är demokratisk bl.a. för att folket kommer till makten istället för imperialisterna och deras agenter.

Vi menar att Ordförande Gonzalo (Abimael Guzman), som nu suttit i isoleringscell i 19 år i Peru under askyvärda förhållanden, har mycket att lära oss. Han var i ledningen när man drev fram inledandet av folkkriget för att genomföra den ny-demokratiska revolutionen i Peru 1980 och han ledde arbetet när man sammanfattande erfarenheterna i några viktiga dokument 1988 (1:a kongressen)..

Vi kommer att få ett slut på imperialismens välde men vi måste kämpa för det och vi som är seriösa bör studera erfarenheterna från kampen i Peru och kämpa i Ordförande Gonzalos anda.

KÄMPA FÖR DE DEMOKRATISKA REVOLUTIONERNA I ALLA FÖRTRYCKTA NATIONER!

BYGG UPP DEN ANTI-IMPERIALISTISKA ENHETSFRONTEN!

USA är själv både motor och skurk i kokainhandeln

Under 2010-2011, har det kommit 3 nya böcker på svenska som behandlar kokain. Vi har läst alla 3 och höll ett föredrag på ett medlemsmöte om ämnet. Det ökade intresset för drogen i Sverige beror antagligen på att kokain har blivit vanligare. Detta verkar ha skapat förutsättningarna och det nödvändiga intresset för att sälja 3 tegelstenar inom samma ämne på så kort tid. Intressant är att alla böckerna antyder eller påstår rakt ut att USA är inblandat i kokainhandeln. Detta verkar antagligen otänkbart för många och det kommer att ta tid att få flertalet att inse att världen är bra mycket mer rutten men också vackrare än vad finanskapitalets media förmedlar.

-Kokain: drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman av Lasse Wierup, Erik De La Reguera.
-Kokain: drogen som erövrade världen av Tom Feiling.
-Cocaina: en bok om dom som gör det av Magnus Linton. 

De är alla 3 läsvärda men Feiling är helt överlägsen vad gäller amerikansk politik och Linton bor periodvis i Colombia och har bra koll på läget där. Wierup och De La Regueras ger bäst överblick över läget i Sverige.

Kokaodling, missbruk och USAs propaganda

Colombia, Peru och Bolivia står för huvuddelen av världens kokabladsproduktion (Colombia, 70%, Peru 20%, Bolivia 10%.). Kokabladen tas från kokabusken som trivs i mager jord uppe i bergen i dessa länder. Genom att mala bladen och blanda med bensin får man kokapasta som bönderna själva kan göra, Efter det måste man raffinera pastan med andra kemikalier i laboratoium för att få kokain. Kokabladen är inte farliga att tugga, det är lite som kaffe, man blir vagt piggare och det är definitivt inte farligt. Trots detta har USA har drivit frågan om knarkklassificeringen av kokan i FN så att den skall få samma status som heroin. Det är ungefär lika logiskt som att knarkklassa kaffe.

För att förstå frågan om varför finns det en omfattande koakinhandel i t.ex. Peru så måste man fråga sig varför det finns en så stor efterfrågan på varan överhuvudtaget. Den enorma efterfrågan i USA (den ojämförligt största marknaden) finns huvudsakligen för att det existerar en enorm arbetslöshet som gör att (förenklat) folk känner hopplöshet och självmedicinerar med droger. Alltså drogmissbruket och efterfrågan beror huvudsakligen på att det imperialistiska systemet förvägrar folket arbete, det är alltså ett problem som som beror på själva systemet som inte kan lösas inom ramarna för det imperialistiska systemet. Diskussionen, om man är för eller mot legalisering, är meningslös, därför att missbruksproblemet inte kan lösas inom systemet.

USA som har det största antalet kokainmissbrukare i världen har deklarerat krig mot knarket och de har haft som politik att periodvis deklarera krig mot ett antal olika fenomen. Under åren har dessa de påstått sig utkämpa följande kamper:

Kampen mot hotet från kommunismen - fram till 1989
Kriget mot narkotikan 1989 - 2001
Kriget mot terrorismen. 2001 - 2011

Dessa begrepp är centrala i USAs propaganda och nödvändiga för att mobilisera de resurser och det opionsstöd som krävs för att föra krig mot folket som t.ex. under "Plan Colombia". Perioderna går in i varandra och propagandan om kriget mot narkotikan inleddes redan under Nixon och fortsatte under Reagan och Bush. Utrotning har sagts vara målet, en utrotning av kokaodlingarna, som sägs vara själva källan till droghandeln. De har angripit kokaodlingar med giftbesprutning och med denna mördande och extremt miljöförstörande åtgärd har de kunnat visa hemmaopionen "resultat". Enorma områden har förgiftats och de senaste 10 åren har en miljon hektar giftbesprutats (Sveriges yta är 41 miljoner hektar), böndernas odlingar av bananer och annan gröda förintas. Den ökända RAND Corporation publicerade 1994 en undersökning som visade att av 4 metoder för att bekämpa narkotikahandeln var operationer i andra länder och giftbesprutning den minst effektiva. Ändå är det det som de satser mest pengar på år efter år. Om någon regering har avvikit från förbuds- och utrotningspolitiken så bestraffas de med ekonomiska sanktioner vilket hände Colombia 1986 och landet sägs ha gått in i en ekonomisk kris som ett resultat av bestraffningarna. Numera har de officiellt gett upp utrotningspolitiken och de hävdar nu att de skall hålla produktionen på en sådan "nivå att den inte blir en samhällsfara" men den är ändå större än någonsin. De ledande politikerna i USA och finanskungarna vet att det kriget mot narkotikan i det stora hela är en bluff och tjänstemännen måste känna till det i varierande grad.

Kampen mot narkotikan är i allmänhet en täckmantel för andra intressen som imperialisterna har

Vilka är då dessa andra intressen?

1. Oskadligöra fientliga politiska rörelser.
2. Bättre kunna plundra länder på råvaror.
3. Göra länder till en bättre marknad för kapitalexport.
4. Göra länder till en bättre marknad för varuexport.

De amerikanska militära aktiviteterna under täckmanteln "kriget mot droger" i Colombia har bl.a. till syfte att skydda oljeproduktionen. Idag är Colombia den sjunde största leverantören av olja till USA och USA får idag en större andel av sin olja från Latinamerika än från Mellanöstern (1). Om det inte vore för farc-gerillan i colombia skulle en ännu större andel av oljan komma från Colombia (1). Den nordamerikanske Kongressledamoten Mark Souder säger att: "Läget är redan instabillt i Mellanöstern. Vi har mer tvingande skäl att engagera oss i Colombia än nästan alla andra delar av världen."

Oljan är fortsatt mycket viktig för den imperialistiska ekonomin, den är som själva smörjmedlet i imperialismens blodomlopp, nästan alla transporter över hela världen är beroende av olja. Den som kontrollerar oljan får också ett kraftfullt utpressningssmedel gentemot andra imperialistmakter, "om ni inte gör som vi säger så får ni ingen olja". Sådana utpressningsmetoder är, tro det eller ej, outtalat eller inte, en naturlig del i den imperialistiska utrikespolitiken.

Amerikanen Stan Goff som utbildade specialstyrkorna i Colombia sa i en intervju 2002:

"den amerikanska allmänheten fick höra, om den fick höra något alls, att utbildningen gällde narkotikabekämpning. Den utbildning jag ledde gällde allt annat än det. Den gick i stort sett ut på att slå ner uppror i moderniserad Vietnamstil. Om någon frågade skulle vi framställa det som narkotikabekämpning, men det enda vi talade om med dem som utbildade förbanden var gerillan".(2)

Maffia är ett missvisande begrepp

När de stora medierna skriver om knarkhandeln så skriver man alltid om "maffian". Men är inte det ett missvisande begrepp? I land efter land från Mexico till Honduras till Panama och Peru har USA genom CIA hjälpt till att sätta upp och konsolidera organisationer som utvecklats till repressiva verktyg och vars underrättelsekontakter i andra länder berett vägen för illegal droghandel. Det är CIA och DEA (DEA är den organisation som officiellt bekämpar droghandeln över hela världen) som utbildar och beväpnar de knarkfinasierade anti-gerilla nätverk som varit avgörande i att öppna och driva olika kanrksmugglingsrutter från Anderna till USA och Europa. Den globala kokainboomen som bara vuxit sedan 1980-talet har alltså möjligjorts tack vare USAs "krig mot narkotikan". De stater som militariserats med drogkriget som argument har ofta utvecklats till bättre knarkexportörer än de var innan resurserna kom på plats som t.ex. i Colombia och Peru och Afghanistan. Det är alltså ingen "maffia" som man brukar använda ordet, det är en verksamhet som drivs av dessa staters själva ryggrad, de väpnade styrkorna. Maffia är alltså ett missvisande begrepp eftersom det antyder att det är något främmande som står i antagonistisk motsättning till dessa stater, eller rent av hotar deras existens. Den peruanske nobellpristagatren Mario Vargs Lllosa påstår att knarkhandeln är det största hotet mot de förment "demokratiska staterna". Det är falskt. Han vet ju mycket väl att det är just militärerna i hans så kallade demokratiska stat som kontrollerar flera led i narkotikaproduktionen i Peru.

Den amerikanske ambasasdören berättar i Wikileaksdokumentet 09LIMA345 att det är den peruanska armén som sköter transporterna av den nödvändiga kemikalierna för att produktionen av kokainet och det är de som ser till att det färdiga kokainet transporteras iväg till Mexico med hjälp av sina mexikanska kollegor.

Perus Kommunistiska Parti har under åren motverkat kokabladsproduktionen genom föra en politik för att byta ut kokabladsodlandet mot grödor som gör folket självförsörjande och oberoende. USA å sin sida för ett krig mot folket i Peru som de kallar "knarkterrorister". Är det inte en smula orättvist? Det är som när gamen beskyller duvan för att äta as. Vi vet att det är ett faslkt påstående men det vet inte folket i Sverige, vår uppgift är att sprida detta så att alla i Sverige får del av den informationen. Detta syftar till att göra det svårare för USA att fortsätta sin krigöring i Peru och andra länder. Om vi lyckas förmedla detta till många här så kommer det i förlängningen att påverka opionen vilket kommer att väcka tvivel hos deras anhängare och tvivlet nederlagets gode vän.

1. Feiling, s 208.
2. Feiling, s 209.

Världsherraväldets ledningsstruktur

Ok, de har inte riktigt världsherravälde och de kommer aldrig att få det men om man ser en karta hur de har delat upp världen i olika kommando-zoner så får man lätt intrycket att de faktiskt vill styra hela världen. Om man lägger samman det intrycket med vad de faktiskt sysslar med, att upprätta militärbaser och andra militära anläggningar jorden runt så inser man att de lägger ner rätt mycket kraft för att lyckas med det också.

Någon som vill beställa ett brädspel?

En kille som heter Brian Train gjorde för ett antal år sedan ett brädspel som man fortfarande kan beställa. Det verkar som han har satt sig in i frågan och i fått grunden rätt. Av kommentarerna verkar det faktiskt vara roligt att spela. Är det någon som har en slant över?
 

"Shining Path is a game simulating the conflict between .. Maoist guerrillas and the Government of Peru. This guerrilla war started in 1980 and continues to this day. During the game the Sendero player tries to fray the fabric of Peruvian society and replace government power with his own structures."

Frank

En kommentar om vår politik

Det här var från början en kommentar men det är viktiga frågor så jag hoppas att några fler läser detta om det ligger som ett inlägg.

Folket i den mening som avses i inlägget nedan är alla utom monopolkapitalisterna, övriga kapitalister och deras närmaste anhängare. Det är klart att det varierar var folket bor men i t.ex. Stockholm så bor ju det flesta med lägre inkomster i förorter söder och nordväst om innerstan. Att "gå ut i förorten" blir ju i praktiken mer en riktningvisare att ställa emot att "vinna kändisar” eller likande. Erfarenheterna från Vietnamrörelsen spökar i våra huvuden och varje person som tar frågan på allvar borde väl fundera över vad de gjorde som bör tillämpas idag.

Vad gäller enheten så vill vi ha bredast möjliga enhet för den demokratiska revolutionens politik d v s att krossa imperialismen, byråkratkapitalismen och halv-feodalismen. Men enheten får ju inte vara principlös eftersom vi då motverkar vi vårt syfte. Alla som anser att det är rätt att göra uppror mot dessa föhållanden vill vi gärna arbeta med.

Angående Chavez och olika politiska partier i Sverige så tror jag att det är viktigt att rikta kritik och debattfokus mot idéer och inte sikta mot personer och organisationer.

För övrigt har hela debatten mot bombvänstern fört det goda med sig att, några har avslöjat sig som pro-imperialister och viktiga frågor debatteras mera än förut. På Aftonbladets kultursidor pågår ju just nu viktiga principiella diskussioner http://www.aftonbladet.se/kultur.

Jag hoppas att vi kan bidra en smula till debatten men än mer att till att organisera, det är det enda vi har att sätta upp emot imperialisterna och vi är inte särskilt bra på det än.

Frank