torsdag 15 september 2011

Våldsbejakande extremism?



"Att ett avgörande skulle kunna åstadkommas genom de militära luftoperationerna förefaller nu mer avlägset. När USA reducerat sitt deltagande har ju detta dessutom medfört en tämligen betydande nedgång i kapacitet. ...
Det är viktigt att de är tydliga med att det inte finns någon framtid för Khaddafi och hans närmaste familj i Libyens politik." -Ur imperialisten Carl Bildts blogg "Alla dessa dagar".

Det står utom allt tvivel att Carl Bildt här öppet deklarerar att han medverkar till försök till mord på en statsledare och hans familj i ett främmande land. Man skulle vilja göra en opinionsundersökning. Är det ok att utrikesministern använder JAS-plan för medverka till mörda en statsledare och hans familj i ett annat land? Tro inte på opinionsundersökningar, som man frågar får man svar. Folket i Sverige är inte genomruttet, imperialistälskande. Tvärtom, i takt med att allt fler får det sämre finns det allt bättre förutsättningar att skapa opinion mot hela den imperialistiska ordningen, krigen och förtrycket. Det våras för solidaritetsarbete, allt hänger på oss, hur hårt orkar vi arbeta? Och kom ihåg "att dö för förtjänst det väger lätt som en fjäder. Men att dö för sitt folk det väger tungt som en sten".

____________________________________________________


Är det ok att utrikesministern använder JAS-plan för medverka till mörda en statsledare och hans familj i ett annat land?






TRYCK:

Kamrat Norah, till minnet av en revolutionär kämpe

Deyanira Augusta La Torre Carrasco, föddes den 29 augusti 1945 i staden Huamanga (Ayacucho). Hon studerade på "Colegio Nuestra Señora de las Mercedes", som drevs av nunnor från Dominikanerorden i Huamanga. Där utvecklade hon kamp och mobiliserade folk mot Velasco-regimen som förnekande folket rätten till fri offentlig utbildning.

Senare studerade hon vid "Ecole Normale Supérieure de Ayacucho", där hon fortsatte utveckla kamp bland studenterna. Sina sista skolår tillbringade hon vid "Universidad Nacional San Cristobal de Huamanga", där där hon kom att influeras alltmer av marxismen.

Vid sjutton års ålder gick hon med i Perus Kommunistiska Parti, och hade rykte om sig att studera hårt med revolutionär passion och hög disciplin. Hon kom redan från början med i den den röda fraktionen som ledde kampen för inleda den demokratiska revolutionen. Hon kämpade hårt mot de krafter som inte ville inleda revolutionen som t.ex. en Jorge del Prado, Sotomayor, och mot Patria Roja-gruppen som var en annan grupp inom PKP som inte vill inleda.

Hon dog i strid och är idag ihågkommen i Peru bland folket som ett exempel på någon som självuppofrande ger sitt liv för att tjäna folket.