Texten som ligger bakom denna länk är relativt färsk och ger en bild av läget för revolutionärerna i Peru idag. Bilden som målas upp är absolut inte fullständig och innehåller felaktigheter men den ger en hint om hur allvarlig situationen är eftersom politiska riktningar som vill lägga ner kampen för den ny-demokratiska revolutionen (eller leda den på avvägar) har fått inflytande på olika håll. Alla de tre riktingar som beskrivs i blogginlägget vill lägga ner kampen eller leda den på avvägar och de som fortsätter ordförande Gonzalos linje nämns inte men vi vet att de finns, dock vet vi inte hur starka de är. Vi håller inte med författaren om diverse uppfattningar, t.ex. är det tråkigt att han uteslutande anväder USA-slang och kallar Perus Kommunistiska Parti för "Sendero Luminoso". Det är ungefär som om moderaterna börjar kalla Vänsterpartiet för "nedsläckta gångvägen" och vi skulle börja upprepa det som om det vore världens självklarhet.
Vi är dock inte pessimistiska eftersom vi är övertygade om att historien kräver att de produktionsförhållanden som håller tillbaka produktivkrafternas utveckling måste bort. Den linje som kommer att lösa Perus grundläggande problem med imperialismen, byråkratkapitalismen och halv-feodalismen kommer att segra så småningom men det kräver att man fortsätter att hålla fast vid de viktiga erfarenheter som man summerade på den 1:a kongressen.
I Kina råkade revolutionärerna ut för ett stort bakslag på 30-talet. Wang Ming var en kort period ordförande för Kinas Kommunistiska Parti och hans "vänster”-opportunistiska linje ledde till att de flesta av basområdena på landsbygden bröt samman. De förlorade under denna period nära 100 % av styrkan i de fiendekontrollerade områdena och 90 % av styrkan i basområdena.
Svårigheter är utmaningar som skall övervinnas, så därför välkomnar vi dem till ännu en batalj!
