En i stort sett enig mediakår har utmålat rebellerna i Libyen som en positiv kraft. Hur kommer det sig? Jag vågar påstå att det beror på att rebellerna förespråkar en politik som tjänar imperialismen och som antagligen är direkt utformad av USA.
CIA är ju som bekant USAs politiska polis för utlandet. CIAs huvuduppgift är bekämpa politiska grupper som kan skada USAs ekonomisk-politiska intressen, t.ex. genom nationaliseringar av "deras" företag och råvarukällor. Efter ett antal skandaler i slutet av 1970-talet där CIA var inblandat insåg de att: "Det vore förskräckligt för demokratiska grupper runt om i världen om de ansågs vara finansierade av CIA. Vi såg det på 60-talet och det är därför det har avslutats. Vi var inte kapabla att göra det och det är därför Endowment (National Endowment for Democracy) startades"(1).
"National Endowment for Democracy" (NED) betyder "Nationell insamling för demokrati". Tanken är att namnet skall ge sken av en icke-statlig organisation. NED skapades 1983 och dess målsättning sades vara att "stödja demokratiska institutioner över hela världen genom privata, icke-statliga ansträngningar". Sedan dess har USAs kongress pumpat in pengar i organisationen som har verkat över hela världen för destabilisera regimer som inte i tillräckligt hög grad tjänar deras intressen. I många fall lyckas de med regimskifte, som t.ex. i Serbien och Ukraina m.fl. I Arabvärlden har comprador- och byråkratbourgeoisien under de senaste åren beklagat sig över att över att USA utbildar grupper i "demokrati" samtidigt som de stödjer den sittande regimen.
Imperialisternas syfte med regimskiftena är att:
1. Bättre kunna plundra landet på råvaror.
2. Göra landet till en bättre marknad för kapitalexport.
3. Göra landet till en bättre marknad för varuexport.
USAs problem med Kadaffi var att han inte i tillräckligt hög grad öppnade upp landet för imperialistisk exploatering och att "fel" imperialister exploaterade landets oljefyndigheter.
Den ökände nordamerikanske imperialisten Donald Trump har nu deklarerat att han anser att det inte är mer än rätt att USA får Libens olja som tack för "hjälpen" (även DN skrev om det idag på ledarsidan, finns ej på nätet). Oljan har i takt med att den sina blivit allt viktigare i USAs utrikespolitik och de kallar detta fenomen "energisäkerhet". Anfallet på Libyen är en del av energisäkerhetspolitiken och punkt 1 borde alltså vara den viktigaste i det här fallet.
Libyens imperialistiska rebeller har ju upprättat en egen regim i den del av landet som de kontrollerar. De har nu skapat en egen riksbank och ett oljeministerium. Den ledande imperialistrebellen general Ahmed al-Ghatrani deklarerade nyligen: "Vår vänskap med USA och européerna utvecklas sakta men säkert". Säkerligen. Delegationer från diverse imperialistländer har besökt dem de senaste veckorna. De har antagit en ny konstitution som deklarerar att det Libyska samhället skall baseras på "frihet, rättvisa och jämlikhet och en demokratisk regering som grundas på politisk pluralism, fredlig övergång vid auktoritetsskiften och ett oberoende domstolar". Konstitutionen "utformades av en grupp rådgivare till rebellernas styrande råd" vilka också gjorde "utkastet till listan med sanktioner mot Kadaffi-regimen som rebellregeringen lämnade till FN".
Vilka är dessa rådgivare som hjälper rebellerna att utforma sin politik? Kan det möjligen vara byråkrater från National Endowment for Democracy?
Folken i världen vill göra uppror men om ledningen inte tjänar folkets intressen blir alla uppoffringar meningslösa. Om vi skall sluta bli offer för imperialisternas manipulationer måste vi alltid först fråga oss vilken klass intressen som deras politik tjänar.
(1) New York Times, 1:a juni 1986.
CIA är ju som bekant USAs politiska polis för utlandet. CIAs huvuduppgift är bekämpa politiska grupper som kan skada USAs ekonomisk-politiska intressen, t.ex. genom nationaliseringar av "deras" företag och råvarukällor. Efter ett antal skandaler i slutet av 1970-talet där CIA var inblandat insåg de att: "Det vore förskräckligt för demokratiska grupper runt om i världen om de ansågs vara finansierade av CIA. Vi såg det på 60-talet och det är därför det har avslutats. Vi var inte kapabla att göra det och det är därför Endowment (National Endowment for Democracy) startades"(1).
"National Endowment for Democracy" (NED) betyder "Nationell insamling för demokrati". Tanken är att namnet skall ge sken av en icke-statlig organisation. NED skapades 1983 och dess målsättning sades vara att "stödja demokratiska institutioner över hela världen genom privata, icke-statliga ansträngningar". Sedan dess har USAs kongress pumpat in pengar i organisationen som har verkat över hela världen för destabilisera regimer som inte i tillräckligt hög grad tjänar deras intressen. I många fall lyckas de med regimskifte, som t.ex. i Serbien och Ukraina m.fl. I Arabvärlden har comprador- och byråkratbourgeoisien under de senaste åren beklagat sig över att över att USA utbildar grupper i "demokrati" samtidigt som de stödjer den sittande regimen.
Imperialisternas syfte med regimskiftena är att:
1. Bättre kunna plundra landet på råvaror.
2. Göra landet till en bättre marknad för kapitalexport.
3. Göra landet till en bättre marknad för varuexport.
USAs problem med Kadaffi var att han inte i tillräckligt hög grad öppnade upp landet för imperialistisk exploatering och att "fel" imperialister exploaterade landets oljefyndigheter.
Den ökände nordamerikanske imperialisten Donald Trump har nu deklarerat att han anser att det inte är mer än rätt att USA får Libens olja som tack för "hjälpen" (även DN skrev om det idag på ledarsidan, finns ej på nätet). Oljan har i takt med att den sina blivit allt viktigare i USAs utrikespolitik och de kallar detta fenomen "energisäkerhet". Anfallet på Libyen är en del av energisäkerhetspolitiken och punkt 1 borde alltså vara den viktigaste i det här fallet.
Libyens imperialistiska rebeller har ju upprättat en egen regim i den del av landet som de kontrollerar. De har nu skapat en egen riksbank och ett oljeministerium. Den ledande imperialistrebellen general Ahmed al-Ghatrani deklarerade nyligen: "Vår vänskap med USA och européerna utvecklas sakta men säkert". Säkerligen. Delegationer från diverse imperialistländer har besökt dem de senaste veckorna. De har antagit en ny konstitution som deklarerar att det Libyska samhället skall baseras på "frihet, rättvisa och jämlikhet och en demokratisk regering som grundas på politisk pluralism, fredlig övergång vid auktoritetsskiften och ett oberoende domstolar". Konstitutionen "utformades av en grupp rådgivare till rebellernas styrande råd" vilka också gjorde "utkastet till listan med sanktioner mot Kadaffi-regimen som rebellregeringen lämnade till FN".
Vilka är dessa rådgivare som hjälper rebellerna att utforma sin politik? Kan det möjligen vara byråkrater från National Endowment for Democracy?
Folken i världen vill göra uppror men om ledningen inte tjänar folkets intressen blir alla uppoffringar meningslösa. Om vi skall sluta bli offer för imperialisternas manipulationer måste vi alltid först fråga oss vilken klass intressen som deras politik tjänar.
(1) New York Times, 1:a juni 1986.
Frank
