söndag 28 oktober 2012

Brännande fråga i reorganiseringen av Perus Kommunistiska Parti

I det socialistiska Kina var kommunisterna
i högsta grad medvetna om den ständigt
pågående tvålinjerskampen mellan
borgerlig och proletär linje.
I Kina lyckades de inte fortsätta revolutionen efter Mao Tsetungs död. Det fanns helt enkelt ingen som klarade att ta över efter Maos 1976. Hur ser det ut i Perus Kommunistiska Parti (PKP)? Alla kända ledare på hög nivå i organisationen är antingen döda eller i fängelse. Hur skall man fortsätta kampen för att reorganisera PKP? Vilka frågor är särskilt viktiga i detta arbete?

Den interna politiska kampen i ett kommunistiskt parti kallas tvålinjerskampen. Det begreppet kommer ur den marxistiska filosofins uppfattning att det finns motsättningar i alla ting och att det dessutom finns en motsättning som är huvudmotsättning som man måste finna för att kunna lösa ett problem. Alla samhällen på jorden är klassamhällen och alla människors tänkande är präglade av den sociala roll de spelar, vilken klass de tillhör. I ett kommunistiskt parti kommer de olika klassernas tänkande till uttryck i det som man kallar tvålinjerskamp, kampen mellan borgerliga idéer och proletära idéer (som tjänar proletariatet). Frågan ett kommunistiskt partis överlevnad som ett proletärt parti är alltså framför allt frågan om hantera denna interna kamp. Självklart kan ett parti i det närmaste utrotas av fiendens hårda militära slag men så länge det finns en liten grupp kvar som kan hantera den interna tvålinjerskampen så kan allt byggas upp igen. Självklart under förutsättning att de från början har ideologi som är en korrekt återspegling av kommunistiska rörelsens erfarenheter.

Efter Ordförande Gonzalos gripande 1992 uppstod enorma problem i tvålinjerskampen i Perus Kommunistiska Parti. Dessa problem fanns redan innan Feliciano (som efterträdde Ordförande Gonzalo som ordförande i centrralkommittén) blev gripen 1999. Efter 1999 uppstod två stycken olika grupper (feodo på spanska) som använde partiet för egen vinning. Hur kunde dessa två grupper (Artemio- och José-gruppen) uppstå? Varför lyckades kommunisterna inte att besegra dem i den interna tvålinjerskampen? Detta är frågor som kommunisterna som arbetar med reorganiseringen idag studerar. Huvudproblemet för ett parti är aldrig t.ex. frågan om att klassfienden har infiltrerat partiet (vilket de gjorde) utan frågan om hur man hanterar detta internt i tvålinjerskampen.

fredag 26 oktober 2012

Kommunisten som ett resultat av vår gemensamma kamp

Studenter i Kina under kulturrevolutionen.
En fråga som är okänd är att Ordförande Gonzalo ett par gånger besökte Kina och fick utbildning i gerillkrigföring m.m. Han deltog i två olika delegationer som besökte Kina under kulturrevolutionen (1966-76) och detta bidrog i högsta grad till utvecklingen av den politiska linje han kom att företräda. 

Han uttryckte själv att det var Kinas Kommunistiska Parti som när han gick i skola hos dem lärde honom att förstå den marxistiska filosofin, frågan om underjordiskt arbete och folkkrig. Vid ett annat tillfälle sa han att det var Perus Kommunistiska Partis grundare José Carlos Mariateguis skrifter som fick honom att upptäcka maoismen.

Det var alltså inte en liten grupp i Ayacucho-regionen i Peru som isolerat från den internationella kommunistiska rörelsen inledde folkkriget 1980. För att få fart på den revolutionära utvecklingen i världen behöver vi motverka myten om hjältarna som kommer från ingenstans och inte behöver hjälp från någon. Vi revolutionärer och kommunister behöver varandra. Att dra lärdom från revolutionära rörelser i andra länder är inte bara en fråga om få inspiration utan frågan om det skall bli några revolutioner över huvud taget.