onsdag 14 november 2012

Några rader om klassinnehållet i den peruanska revisionismen

Bakgrundsfakta: Efter att Ordförande Gonzalo greps 1992 tog Feliciano över som ansvarig i centralkommittén i Perus Kommunistiska Parti. Han hade ansvaret till 1999 då han greps efter att han hade överlämnats till polisen av bröderna José och Raul som nu leder hundratals gerillasoldater i det centrala höglandet i Peru. Förmodligen skedde överlämnandet i maskopi med Artemio som i sin tur, fram till i år då han greps, ledde gerillastyrkor i djungelområdet i norra Peru. Fler uppgifter tyder på att deras överenskommelse var att Artemio skulle ta över ledningen för alla styrkor men det hela har slutat med att José har struntat i detta och "kört sitt eget race".

Det finns idag tre olika revisionistgrupper i Peru med personer som har arbetat med Perus Kommunistiska Parti, joségruppen, artemiogruppen och MOVADEF. Men vad är klassinnehållet i de olika grupperna? Svaret på den frågan är att deras politik är uttryck för ett gemensamt byråkratkapitalist-jordägarintresse och att alla tre grupperna har en politik som sammanfaller i centrala frågor. Perus Kommunistiska Parti har alltid sagt att huvudmotsättningen i Peru är massorna - feodalismen och av det följer att man måste resa bönderna för att föra ett folkkrig som omringar städerna från landsbygden. Man skall i detta sammanhang komma ihåg att när maoisterna talar om huvudmotsättning så menar man att det är den motsättning som för tillfället är viktigast och att denna måste lösas först. Det är därför en helt avgörande fråga för hur kampen skall föras.Men vad säger revisionistgrupperna om denna avgörande fråga?

MOVADEF (kallas den 2:a högeropportunistiska linjen av PKP). De säger att Peru numera inte behöver en demokratisk revolution som riktar sig mot imperialismen, byråkratkapitalismen och halv-feodalismen utan att Peru numera behöver en socialistisk revolution. Alltså, de hävdar det råder "nya omständigheter" och att huvudmotsättningen inte längre är massorna-feodalismen. Istället säger de att huvudmotsättningen är folket - "den beroende kapitalismen".

José ledare för en väpnade revisionistgrupp
som kallar sig Perus Kommunistiska Parti och
opererar i centrala Anderna med hundratals
gerillasoldater. Det var han som överlämnade
Feliciano till polisen 1999. Han menar att
hans grupp skall samarbete med godsherrarna
mot USA-imperialismen så att de kan ta upp skatt
av kokabönderna. 
JOSÉ-GRUPPEN (kallas den 3:e högeropportunistiska linjen av PKP). De hävdar att huvudmotsättningen är Nationen - Yankee-imperialismen och att man skall förena sig med godsherrarna mot Yankee-imperialismen (USA). De menar  även att man inte skall bekämpa godsherrarna och halv-feodalismen (kallas i Peru gamonalism efter ordet gamonal som betyder stor jordägare).

Movadef och joségruppens uppfattningar sammanfaller alltså i denna viktiga fråga som handlar om man skall kunna genomföra någon revolution över huvudtaget. De argumenterar alltså bägge för att man inte skall resa bönderna mot godsherrarna. I joségruppens fall är det helt uppenbart att de vill behålla kokabönderna i halv-feodalt slaveri under kokauppköparna (den peruanska militären är ofta uppköpare) så att de skall kunna ta upp skatt av dem precis som Farc gör i Colombia. Detta är inget som de skäms över utan José själv berättar helt öppet om att de tar upp skatt.

Man skall inte bli förblindad av statistik på hur många som arbetar i jordbruket. Oavsett om det är 2 miljoner eller 5 miljoner så måste kommunisterna först och främst arbeta med de allra fattigaste som ofta är livegna bönder och resa dem mot godsherrarna och i förlängningen bygga upp basområden och omringa städerna från landsbygden. Men det förutsätter att man vill genomföra en revolution som gör slut på de grundläggande förtryckande strukturer som folket lider av. Men det är just det som är problemet, revisonisterna har bytt sida och deras teorier är bara ett rättfärdigande av förräderiet.