fredag 29 april 2011
Kontrarevolutionens persongalleri
Här nedan är en bild på general Douglas Fraser som är befähavare för USA:s södra kommando. Han ansvarar för USA:s halv-kolonier i hela latinamerika och leder kriget mot folket i Peru. Han åker runt på folkmördarnas militärbaser och synar sina "gossar" och håller möten med de högsta peruanska befälen i "Comando Conjunto".
söndag 24 april 2011
lördag 23 april 2011
Medlemsmöte: Humala är en bluff och knarkhandeln är en statlig verksamhet
Mötet inleddes med en ny sång om kampen mot den imperialistiska aggressionen i Libyen. Kamraten har jobbat på sången och det lät riktigt bra denna gång. Därefter hölls ett föredrag om knarkhandeln i latinamerika. Under det senaste året har det kommit 3 böcker på svenska som behandlar knarkhandeln. Alla tre böckerna beskriver hur USAs "krig mot droger" egentligen är en förevändning för andra intressen samt att staterna i latinamerika är djupt involverade. Därefter höll en kamrat ett föredrag om Humala och hans familjs historia. De försöker framställa sig som vänner av förändring men i själva verket är deras politik inte ens keynesianistisk utan ny-liberal och de accepterar t.ex. "frihandelsavtalet" som underlättar utplundringen av Peru.
Det skulle ha trycks upp fler affischer för att sätta fart på affischeringskampanjen men det hade tyvärr inte gjorts. Bloggandet diskuterades, målet var att bloggen skulle uppdateras 8 ggr men vi lyckades bara med 5. Skrivande är viktigt för att det kräver att man undersöker och ta ställning och det gör kamraterna till bättre propagandister. Kvällen avslutades på restaurang och nästa gång blir det fotboll.
onsdag 20 april 2011
Alan Garcia pratar om hur korrumperad han är och om sina planer på statskupp
En av Perus mest kända krönikörer Jaime Bayly berättar i veckan om ett möte han hade med den avgående presidenten Alan Garcia Perez. Enligt journalisten hade Garcia först försökt övertyga honom om att ställa upp i presidentvalet. Bayly hade då frågat om vad man tjänar varpå Garcia svarat 3000 dollar. Journalisten som tjänar mycket mer sa att han aldrig skulle ha råd att leva på den lönen. Presidenten svarade så med det mycket avslöjande: "Fattar du inte, mannen, pengarna bara kommer!!"
Vidare under samtalet hade Alan Garcia Perez enligt Bayly också sagt att han aldrig skulle låta Ollanta Humala (a.k.a. Kapten Carlos) få presidentposten och slog fast att han skulle genomföra en statskupp om denne vann, något som inte verkar alltför osannolikt med tanke på att han vann första omgången av presidentvalet. Det återstår att se om detta bara är en propagandakupp till stöd för Humala, som knappast förlorar några popularitetspoäng på att den hatade avgående presidenten ogillar honom.
Vidare under samtalet hade Alan Garcia Perez enligt Bayly också sagt att han aldrig skulle låta Ollanta Humala (a.k.a. Kapten Carlos) få presidentposten och slog fast att han skulle genomföra en statskupp om denne vann, något som inte verkar alltför osannolikt med tanke på att han vann första omgången av presidentvalet. Det återstår att se om detta bara är en propagandakupp till stöd för Humala, som knappast förlorar några popularitetspoäng på att den hatade avgående presidenten ogillar honom.
 |
| Ovan: Alan Garcia Perez tillsammans med sin husse. Nedan: Jaime Bayly |
Om 1:a Maj!
Tänkte bara att nu när vi börjar närma oss arbetarklassens högtid 1:a Maj så anser jag att det är viktigt att passa på att lyfta fram folkets kamp i Peru. Där folket verkligen kämpar för att ta makten i landet.
Här i Sverige tågas det med pompa och ståt en dag om året då alla talar om hur man skulle kunna göra det bättre för folket.
Men det händer tyvärr inte så mycket.
Låt oss föra fram folkets kamp och se det konkreta som händer i världen!
Eva
Här i Sverige tågas det med pompa och ståt en dag om året då alla talar om hur man skulle kunna göra det bättre för folket.
Men det händer tyvärr inte så mycket.
Låt oss föra fram folkets kamp och se det konkreta som händer i världen!
Eva
Om att stödja folkets kamp
Hej
Ville bara säga att det är bra att det sprids mer information om folkets kamp i Peru, speciellt eftersom det råder total mediatystnad i Sverige. Folket har kämpat länge i Peru och kamraterna förtjänar allt stöd de kan få. Folkkriget är folkens väg. Nu kommer snart den gamla staten i peru hålla sitt valspektakel och jag hoppas alla verkligen anstränger sig för att säga ett sanningens ord till reaktionen om falskheten. Valen tjänart bara till att legitimera den gamla ordningen.
Jacksson
Ville bara säga att det är bra att det sprids mer information om folkets kamp i Peru, speciellt eftersom det råder total mediatystnad i Sverige. Folket har kämpat länge i Peru och kamraterna förtjänar allt stöd de kan få. Folkkriget är folkens väg. Nu kommer snart den gamla staten i peru hålla sitt valspektakel och jag hoppas alla verkligen anstränger sig för att säga ett sanningens ord till reaktionen om falskheten. Valen tjänart bara till att legitimera den gamla ordningen.
Jacksson
tisdag 19 april 2011
Libyen: Imperialismens rebeller
En i stort sett enig mediakår har utmålat rebellerna i Libyen som en positiv kraft. Hur kommer det sig? Jag vågar påstå att det beror på att rebellerna förespråkar en politik som tjänar imperialismen och som antagligen är direkt utformad av USA.
CIA är ju som bekant USAs politiska polis för utlandet. CIAs huvuduppgift är bekämpa politiska grupper som kan skada USAs ekonomisk-politiska intressen, t.ex. genom nationaliseringar av "deras" företag och råvarukällor. Efter ett antal skandaler i slutet av 1970-talet där CIA var inblandat insåg de att: "Det vore förskräckligt för demokratiska grupper runt om i världen om de ansågs vara finansierade av CIA. Vi såg det på 60-talet och det är därför det har avslutats. Vi var inte kapabla att göra det och det är därför Endowment (National Endowment for Democracy) startades"(1).
"National Endowment for Democracy" (NED) betyder "Nationell insamling för demokrati". Tanken är att namnet skall ge sken av en icke-statlig organisation. NED skapades 1983 och dess målsättning sades vara att "stödja demokratiska institutioner över hela världen genom privata, icke-statliga ansträngningar". Sedan dess har USAs kongress pumpat in pengar i organisationen som har verkat över hela världen för destabilisera regimer som inte i tillräckligt hög grad tjänar deras intressen. I många fall lyckas de med regimskifte, som t.ex. i Serbien och Ukraina m.fl. I Arabvärlden har comprador- och byråkratbourgeoisien under de senaste åren beklagat sig över att över att USA utbildar grupper i "demokrati" samtidigt som de stödjer den sittande regimen.
Imperialisternas syfte med regimskiftena är att:
1. Bättre kunna plundra landet på råvaror.
2. Göra landet till en bättre marknad för kapitalexport.
3. Göra landet till en bättre marknad för varuexport.
USAs problem med Kadaffi var att han inte i tillräckligt hög grad öppnade upp landet för imperialistisk exploatering och att "fel" imperialister exploaterade landets oljefyndigheter.
Den ökände nordamerikanske imperialisten Donald Trump har nu deklarerat att han anser att det inte är mer än rätt att USA får Libens olja som tack för "hjälpen" (även DN skrev om det idag på ledarsidan, finns ej på nätet). Oljan har i takt med att den sina blivit allt viktigare i USAs utrikespolitik och de kallar detta fenomen "energisäkerhet". Anfallet på Libyen är en del av energisäkerhetspolitiken och punkt 1 borde alltså vara den viktigaste i det här fallet.
Libyens imperialistiska rebeller har ju upprättat en egen regim i den del av landet som de kontrollerar. De har nu skapat en egen riksbank och ett oljeministerium. Den ledande imperialistrebellen general Ahmed al-Ghatrani deklarerade nyligen: "Vår vänskap med USA och européerna utvecklas sakta men säkert". Säkerligen. Delegationer från diverse imperialistländer har besökt dem de senaste veckorna. De har antagit en ny konstitution som deklarerar att det Libyska samhället skall baseras på "frihet, rättvisa och jämlikhet och en demokratisk regering som grundas på politisk pluralism, fredlig övergång vid auktoritetsskiften och ett oberoende domstolar". Konstitutionen "utformades av en grupp rådgivare till rebellernas styrande råd" vilka också gjorde "utkastet till listan med sanktioner mot Kadaffi-regimen som rebellregeringen lämnade till FN".
Vilka är dessa rådgivare som hjälper rebellerna att utforma sin politik? Kan det möjligen vara byråkrater från National Endowment for Democracy?
Folken i världen vill göra uppror men om ledningen inte tjänar folkets intressen blir alla uppoffringar meningslösa. Om vi skall sluta bli offer för imperialisternas manipulationer måste vi alltid först fråga oss vilken klass intressen som deras politik tjänar.
(1) New York Times, 1:a juni 1986.
CIA är ju som bekant USAs politiska polis för utlandet. CIAs huvuduppgift är bekämpa politiska grupper som kan skada USAs ekonomisk-politiska intressen, t.ex. genom nationaliseringar av "deras" företag och råvarukällor. Efter ett antal skandaler i slutet av 1970-talet där CIA var inblandat insåg de att: "Det vore förskräckligt för demokratiska grupper runt om i världen om de ansågs vara finansierade av CIA. Vi såg det på 60-talet och det är därför det har avslutats. Vi var inte kapabla att göra det och det är därför Endowment (National Endowment for Democracy) startades"(1).
"National Endowment for Democracy" (NED) betyder "Nationell insamling för demokrati". Tanken är att namnet skall ge sken av en icke-statlig organisation. NED skapades 1983 och dess målsättning sades vara att "stödja demokratiska institutioner över hela världen genom privata, icke-statliga ansträngningar". Sedan dess har USAs kongress pumpat in pengar i organisationen som har verkat över hela världen för destabilisera regimer som inte i tillräckligt hög grad tjänar deras intressen. I många fall lyckas de med regimskifte, som t.ex. i Serbien och Ukraina m.fl. I Arabvärlden har comprador- och byråkratbourgeoisien under de senaste åren beklagat sig över att över att USA utbildar grupper i "demokrati" samtidigt som de stödjer den sittande regimen.
Imperialisternas syfte med regimskiftena är att:
1. Bättre kunna plundra landet på råvaror.
2. Göra landet till en bättre marknad för kapitalexport.
3. Göra landet till en bättre marknad för varuexport.
USAs problem med Kadaffi var att han inte i tillräckligt hög grad öppnade upp landet för imperialistisk exploatering och att "fel" imperialister exploaterade landets oljefyndigheter.
Den ökände nordamerikanske imperialisten Donald Trump har nu deklarerat att han anser att det inte är mer än rätt att USA får Libens olja som tack för "hjälpen" (även DN skrev om det idag på ledarsidan, finns ej på nätet). Oljan har i takt med att den sina blivit allt viktigare i USAs utrikespolitik och de kallar detta fenomen "energisäkerhet". Anfallet på Libyen är en del av energisäkerhetspolitiken och punkt 1 borde alltså vara den viktigaste i det här fallet.
Libyens imperialistiska rebeller har ju upprättat en egen regim i den del av landet som de kontrollerar. De har nu skapat en egen riksbank och ett oljeministerium. Den ledande imperialistrebellen general Ahmed al-Ghatrani deklarerade nyligen: "Vår vänskap med USA och européerna utvecklas sakta men säkert". Säkerligen. Delegationer från diverse imperialistländer har besökt dem de senaste veckorna. De har antagit en ny konstitution som deklarerar att det Libyska samhället skall baseras på "frihet, rättvisa och jämlikhet och en demokratisk regering som grundas på politisk pluralism, fredlig övergång vid auktoritetsskiften och ett oberoende domstolar". Konstitutionen "utformades av en grupp rådgivare till rebellernas styrande råd" vilka också gjorde "utkastet till listan med sanktioner mot Kadaffi-regimen som rebellregeringen lämnade till FN".
Vilka är dessa rådgivare som hjälper rebellerna att utforma sin politik? Kan det möjligen vara byråkrater från National Endowment for Democracy?
Folken i världen vill göra uppror men om ledningen inte tjänar folkets intressen blir alla uppoffringar meningslösa. Om vi skall sluta bli offer för imperialisternas manipulationer måste vi alltid först fråga oss vilken klass intressen som deras politik tjänar.
(1) New York Times, 1:a juni 1986.
Frank
Jord eller död och Hugo Blanco
Hugo Blanco är namnet på en peruansk politiker som ledde en kortvarig väpnad kamp på 60-talet. Jag hade hört en del om Hugo Blanco och det var inget speciellt positivt så jag började läsa hans bok "Jord eller död!" med viss skepsis och blev glatt överraskad. Inte därför att jag tror på den politik som han företrädde utan för att boken ger en målande beskrivning av de fattiga böndernas kamp mot gamonalerna (godsherrar). Gamonalerna har inflytande över polis och domstolar och utövar en direkt personlig diktatur över de bönder som arbetar på "deras" mark. Många gånger tvingas bönderna till de mest förnedrande och ohyggliga straff, som när en gamonal tvingade en kvinna att skala jordnötter tills fingrarna blödde och när hon inte klarade mer fick hon skala med munnen till den också blödde.
Hugo Blanco är i boken mycket kritisk mot de som tror att man kan tjäna folket (hans ord) genom parlamentarisk verksamhet utan våld. Han menar att det helt hopplöst att tro att man kan genomföra reformer utan att hotet om våld finns med i motståndarnas beräkningar. Vad hände sedan med Hugo? Han satt ju senare själv i parlamentet.
Hugo Blanco kallar sig själv trotskist i boken och han säger att han inte tror på "dualismen". Vad han menar med detta tycks vara upprätta ny makt. Han säger ungefär att precis som jag inte tror på socialismen i ett land så tror jag inte heller på dualismen, alltså någon slags dubbelmakt, att det skulle finnas ny makt vid sidan om den gamla staten. Revolutionen skall på något sätt ske på en gång utan att man bit för bit bryter ner den gamla staten. Det stora problemet med hans strategi är väl just det att det inte går att slå ner den gamla staten på en gång, revolutionen blir omöjlig och då är det väl lika bra att sitta i parlamentet. Eller vad säger du Hugo?
PS. Hugo Blanco har bott i Sverige och är möjligen i Sverige nu.
Frank
Hugo Blanco är i boken mycket kritisk mot de som tror att man kan tjäna folket (hans ord) genom parlamentarisk verksamhet utan våld. Han menar att det helt hopplöst att tro att man kan genomföra reformer utan att hotet om våld finns med i motståndarnas beräkningar. Vad hände sedan med Hugo? Han satt ju senare själv i parlamentet.
Hugo Blanco kallar sig själv trotskist i boken och han säger att han inte tror på "dualismen". Vad han menar med detta tycks vara upprätta ny makt. Han säger ungefär att precis som jag inte tror på socialismen i ett land så tror jag inte heller på dualismen, alltså någon slags dubbelmakt, att det skulle finnas ny makt vid sidan om den gamla staten. Revolutionen skall på något sätt ske på en gång utan att man bit för bit bryter ner den gamla staten. Det stora problemet med hans strategi är väl just det att det inte går att slå ner den gamla staten på en gång, revolutionen blir omöjlig och då är det väl lika bra att sitta i parlamentet. Eller vad säger du Hugo?
PS. Hugo Blanco har bott i Sverige och är möjligen i Sverige nu.
Frank
torsdag 14 april 2011
Medlemsmöte: Mer och bättre propaganda!
Mötet inleddes med agitation för att alla skall tänka på hur vi kan utveckla punkterna i handlingsprogrammet. Därefter diskuterades valbojkotten (se nedan). Förslag på hur vi kan bli än synligare till nästa gång (det verkar bli en andra omgång) framfördes. En kamrat hade skaffat fram information om valresultatet i Stockholm av vilket det verkar som om endast en liten minoritet om ca 15 % är oresonliga reaktionärer som vi inte kan diskutera med. Av statistiken framgick att Humala fick särskilt många röster i Stockholm. Frågan om att göra ett nytt nummer av tidningen diskuterades kort samt de politiska riktlinjerna för detta och vikten av att koncentrera agitationen och propgandan. Man bör inte ta upp särskilt många frågor åt gången i artiklar och flygblad. Nya affischer delades ut för fortsatt affischering. Beslut om mer intensivt bloggande togs så om vi lyckas så kommer bloggen att uppdateras 8 ggr innan nästa möte. Den som lever får se... . En uppdelning av skrivandet av det nya studiematerialet gjordes. Utan revolutionär teori, ingen revolutionär rörelse. Vi måste försöka få ner vår kunskap i ett riktigt bra studiematerial så att kollektivet kan stärkas och inte blir beroende av enskildas insatser.
Frank
Valbojkott!
Imperialisterna försöker kanalisera folkets missnöje in i parlamentet. Valen har därför blivit ett viktigt instrument för imperialismen att lägga band på de folkliga kamperna.
För att folkmajoriteten skall få ett drägligt liv så måste ju USA-imperialisterna och alla andra imperialister köras ut ur landet. Deras företag och den peruanska statens företag måste konfiskeras. Jordens måste tas från godsherrarna och delas ut till bönderna och det inhemska nationella kapitalet måste stödjas. Detta låter sig knappast göras genom parlamentet utan genom den ny-demokratiska revolutionen som innebär att man bygger upp en ny verklig demokrati som ersätter den gamla staten. Det är därför de peruanska revolutionärerna har kommit fram till parlamentarismen inte är en framkomlig väg.
Vår förenings mål är ju att främja den ny-demokratiska revolutionen i Peru. Vi anser därför att det är viktigt att folket inte passiviseras genom att de sätter sina förhoppningar till den ena eller andra kanidaten. Vi satte därför upp affischer som uppmanade folk att inte rösta på och runt vallokalen på Åsö Gymnasium på Södermalm i Stockholm. På valdagen passade vi på att sälja tidningar i närheten av vallokalen.
Byråkraterna på ambassaden hade nog förväntat sig något slags bråk för de hade sett till att ordna en liten filur med ordningsvaktsbricka som var på helspänn hela dagen.
Många var glada att se oss och det fina vädret bidrog till att folk stannade köpte tidningar och diskuterade. Några berättade att de inte röstade utan bara ville gå dit och titta. Vi borde ha varit ute en längre tid och vi insåg efteråt att vi missade många som nog hade varit intresserade.
Frank
För att folkmajoriteten skall få ett drägligt liv så måste ju USA-imperialisterna och alla andra imperialister köras ut ur landet. Deras företag och den peruanska statens företag måste konfiskeras. Jordens måste tas från godsherrarna och delas ut till bönderna och det inhemska nationella kapitalet måste stödjas. Detta låter sig knappast göras genom parlamentet utan genom den ny-demokratiska revolutionen som innebär att man bygger upp en ny verklig demokrati som ersätter den gamla staten. Det är därför de peruanska revolutionärerna har kommit fram till parlamentarismen inte är en framkomlig väg.
Vår förenings mål är ju att främja den ny-demokratiska revolutionen i Peru. Vi anser därför att det är viktigt att folket inte passiviseras genom att de sätter sina förhoppningar till den ena eller andra kanidaten. Vi satte därför upp affischer som uppmanade folk att inte rösta på och runt vallokalen på Åsö Gymnasium på Södermalm i Stockholm. På valdagen passade vi på att sälja tidningar i närheten av vallokalen.
Byråkraterna på ambassaden hade nog förväntat sig något slags bråk för de hade sett till att ordna en liten filur med ordningsvaktsbricka som var på helspänn hela dagen.
Många var glada att se oss och det fina vädret bidrog till att folk stannade köpte tidningar och diskuterade. Några berättade att de inte röstade utan bara ville gå dit och titta. Vi borde ha varit ute en längre tid och vi insåg efteråt att vi missade många som nog hade varit intresserade.
Frank
måndag 4 april 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)