Äntligen ett par skarpa ögon i Peru

tisdag 13 september 2011

Äntligen ett par skarpa ögon i Peru

Vi har länge saknat någon likasinnad som kan rapportera direkt från Peru. Nu har vi äntligen den möjligheten med den kamrat som just nu befinner sig i Peru och kan ta bilder och rapportera om vad som händer. Vi som stöder den demokratiska revolutionen i Peru och som anser att Perus Kommunistiska Parti är den kraft som kan genomföra den är mycket oroliga över utvecklingen i Peru. Varför? Därför att det har blivit allt mer uppenbart att olika grupper som har övergett revolutionen och kallar sig maoistiska har fått stort inflytande på olika håll:

1. I huvudstaden och i flera andra städer, har gruppen Movadef som stöds av regimen fått bl.a. inflytande vid universiteten. De predikar "fred och försoning" och lever på själva påståendet att Ordförande Gonzalo också skulle övergett alla principer och predikar att man skall lägga ner kampen . De har bildat flera dagskravsorganisationer som kräver olika saker.

2. José-gruppen i Ayacucho, har flera hundra gerillasoldater. Ledningen som antagligen har haft kontrollen sedan 2003 anser av Ordförande Gonzalo är "terrorist" och folkkriget utvecklades "trots" honom och "terroristen" Feliciano. De sprider också påståendet att Ordförande Gonzalo är en "förrädare som förespåkar fred". De verkar numera helt klart att han och hans bror angav kamrat Feliciano som ledde Perus Kommunistiska Parti efter Ordförande Gonzalo och som plötsligt greps 1999. De förespråkar en politik som leder fram mot att sluta fred med den "interna" klassfienden dvs. de vill inte göra slut på godsherreväldet och dela ut jorden till bönderna. Istället vill de samla alla krafter för ett förment "nationellt motståndsfolkkrig". Vilket i sig är en motsägelse eftersom USA inte kommer att intervenera allt mer om man inte utvecklar folkkriget vilket kräver att man reser bönderna just genom att dela ut jorden till "dess brukare".

3. I Huallagadalen genomför Artemio (Julio) aktioner för "tvinga" regimen till en "politisk lösning på kriget". Han tog över ledningen för Perus Kommunistska Parti efter att kamrat Feliciano greps. Han leder också ett antal gerillasoldater och genomför då och då militära aktioner. Enligt uppgifter greps Artemio och hölls fången ett tag och släpptes sedan. Därefter börjande han aktivt predika att man måste lägga ner kampen.

Hur står det då till med de kamrater som vill fortsätta kampen. Vi vet inte exakt hur läget är men återkommer till detta.

2 kommentarer:

Björn Nilsson14 september 2011 kl. 12:42
Tack för vettig information. Om inte PKP har några väpnade styrkor kvar borde rimligen folkkriget betraktas som avslutat, under förutsättning att inga av de här avknoppade grupperna betraktas som PKP?
SvaraRadera
Svar
Peru Information15 september 2011 kl. 08:25
Vår förhoppning är att det fortfarande finns kamrater som kämpar för att utveckla den demokratiska revolutionen genom folkkriget. Vi håller på och undersöker och det finns saker som tyder på att det finns det. Ett problem är att regimen mycket väl vet att nederlagsgrupperna (José, Artemio, Movadef) är något positivt för dem och ev. info om de som vill fortsätta inte kommer ut. Det har kommit fram att de har haft en mycket hög centralisering av nyhetsflödet där chefen för säkerhetstjänsten i praktiken satt som redaktör för de flesta TV-stationer.
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

VARNING FÖR HEMSIDAN SOLROJO.ORG!

Hemsidan "solrojo.org" och den svenska "maoistisktforum.org" publicerar dokument från en "centralkommitté" som inte existerar.

För de som följde utvecklingen i Peru så blev det under åren allt mer uppenbart att något hade gått riktigt snett i det område i centrala Peru där PKP traditionellt varit starkast. Peruanska medier skrev om bröderna José och Raul som påstods ha leda gerillastyrkorna. När intervjuer publicerades så visade de sig att dessa män helt övergivit marxismen och i sin borgerliga soppa av revisionistiska idéer så kallar de ordförande Gonzalo för "terrorist". Det finns mycket som tyder på att dessa herrar tog över ledningen över gerillastyrkorna redan 1999 och detta blev med åren allt mer uppenbart då de dagligen nämndes i de peruanska medierna. Trots detta låtsades skribenterna bakom hemsidan solrojo inte om existensen av dessa bröder tills för drygt två år sedan då de mer eller mindre blev tvingade att började skriva om en "vänsteropportunistisk linje". Fortfarande låtsas de som att de finns en fungerande centralkommitté som kämpar för den politiska linje som Ordförande Gonzalo står för. I uttalande efter uttalande har de påstått att folkkriget är starkt och att partiledningen fungerar tillfredsställande. På det sättet lurar folk i Peru som "väntar på att partiet skall komma tillbaka" istället för att ta upp kampen att bygga upp partiet igen. Genom dessa lögner är hemsidan solrojo.org politiskt helt i USA-imperialismens och den peruanska reaktionens tjänst.

Vi hoppades att personerna bakom solrojo.org skulle lägga ner verksamheten när folk runt om i världen har genomskådat dem och istället arbetar med kamraterna i Föreningen Ny-demokrati i Tyskland som återger en riktig uppfattning av läget. Nu har det gått lång tid sedan deras lögner blev allmänt kända men de fortsätter att sprida dem på internet. Vi känner oss därför tvungna att lägga ut denna varning.

Programförklaring för Kommittén för Ordförande Gonzalo

Efter den revisionistiska kuppen i Kina 1976 var Perus Kommunistiska Parti pionjärer i att försvara den revolutionära linjen på världsnivå och efter att ha tillämpat den kinesiska revolutionens erfarenheter i folkkriget i Peru kunde man redan 1982 slå fast att maoismen var en ny etapp av proletariatets ideologi. Den kamp för maoismen, som man också förde på världsnivå, ledde till att den Revolutionära Internationalistiska Rörelsen 1993 antog marxismen-leninismen-maoismen.

Precis som kommunisterna har dragit lärdomar av Pariskommunen, revolutionen i Ryssland, den kinesiska revolutionen och den Stora proletära kulturrevolutionen, så måste världens revolutionärer också dra lärdomar av den peruanska revolutionen som vid sin höjdpunkt hotade den gamla ordningens grundvalar och den nya folkmakten utmanade på allvar borgarklassens och godsägarnas stat. Revolutionärerna står idag på den peruanska revolutionens axlar, vare sig de vill eller inte. För att dagens och framtidens revolutionärer ska kunna dra nytta av erfarenheterna av den peruanska revolutionen, dess framsteg, men även dess bakslag, anser vi att Perus Kommunistiska Partis kamp måste studeras. Många av de viktigaste lärdomarna finns i de dokument som antogs på PKPs första kongress 1988.

Ordförande Gonzalo och större delen av ledningen greps i början av 1990-talet, ytterligare ett hårt slag kom när en grupp revisionister under ledning av bröderna Quispe, med hjälp av militären, iscensatte en kupp 1999 och tog över centralkommittén. Kommunisterna och revolutionärerna kämpar nu för att reorganisera PKP. Ordförande Gonzalo och många andra revolutionära fångar sitter fortfarande fängslade och kämpar under mycket hårda förhållanden. KOG anser att deras rättigheter som krigsfångar måste försvaras och att detta bidrar till att sprida den peruanska revolutionens erfarenheter.