onsdag 29 juni 2011

Vår politik: Att enas med alla krafter som kan enas, fienden undantagen

Vår politiska målsättning med denna blogg och vår kommande tidning och vår verksamhet överhuvudtaget är att bidra till det fortsatta uppbyggandet en stor anti-imperialistisk rörelse. För att besegra imperialismen på världsnivå, är det nödvändigt att bilda en bred enhetsfront (1), att enas med alla krafter som kan enas, fienden undantagen, och genomföra mödosam kamp, militär såväl som politisk. Vi har här i Sverige en mycket viktig uppgift att vara ett politiskt stöd för de anti-imperialistiska kamperna, att avslöja och på det sätter försvåra de imperialistiska krigen och krigsansträngningarna. Vi tror inte på att det viktigaste är att vinna  ”kändisar” eller vänligt sinnade riksdagsmän eller att vara en "vänlig pådrivare" i förhållande till politiska partier. Om man lägger huvudkraften på detta så blir solidaritetsarbetet ytterst svagt och den anti-imperialistisk rörelsen kan inte växa som den borde. Folket har inget annat vapen än organisationen och vägen framåt måste vara att basera oss på våra egna krafter och arbeta huvudsakligen i förorterna där folket bor. Folket, som vi uppfattar det, utgör över 90 procent av befolkningen i världen. Vi tror att arbetarna, bönderna, studenterna och alla de som vägrar att låta sig förtryckas av imperialismen vill enas sig med oss för de demokratiska revolutionerna i de förtryckta nationerna. Det är dessa som måste organiseras i byggandet av den anti-imperialistiska rörelsen.

 (1) Ordet enhetsfront som vi uppfattar det kan användas antingen i betydelsen "samlandet av de revolutionära krafterna i allmänhet" eller som den demokratiska "revolutionens tredje instrument" (1. Parti 2. Armé 3. Enhetsfront/Ny stat.)

3 kommentarer:

  1. OK, det här är ett allvarligt ämne, men killen mitt i bilden ser ut som Ché med någon sorts kycklingmössa.

    En kommentar: synpunkterna i slutet av inlägget påminner en hel del om hur Vietnamrörelsen arbetade under sina mest framgångsrika år (fast den var ju inte koncentrerad till förorterna - finns det någon statistik som visar att "folket" bor just där?)

    En annan kommentar: vem är fienden? Frågan borde vara onödig, men har inte PKP (eller folk som påstår sig tala för PKP:s linje, som Malmö-maoisterna) en tendens att peka ut de flesta som fiender? Själva principen om bredast möjliga enighet håller jag med om, men när PKP skäller reformistiska presidenter i Sydamerika som "fascister" medan stora delar av den före detta europeiska vänstern blivit bombfantaster medan exempelvis den katolske biskopen i Tripoli livligt protesterar mot bombningarna ... ja, då kan det ju bli svårt att orientera sig om man har en väldigt dogmatisk hållning.

    SvaraRadera
  2. Ursäkta att kommentaren har dröjt. Det är inte arrogans, har inte varit inloggad helt enkelt. Folket i den mening som avses i inlägget är alla utom monopolkapitalisterna, övriga kapitalister och deras närmaste anhängare. Det är klart att det varierar var folket bor men i t.ex. Stockholm så bor ju det flesta med lägre inkomster i förorter söder och nordväst om innerstan. Att "gå ut i förorten" blir ju i praktiken mer en riktningvisare att ställa emot att "vinna kändisar” eller likande. Det är sant att erfarenheterna från Vietnamrörelsen spökar och varje person som tar frågan på allvar borde väl fundera över vad de gjorde som bör tillämpas idag.

    Vad gäller enheten så vill vi ha bredast möjliga enhet för den demokratiska revolutionens politik d v s att krossa imperialismen, byråkratkapitalismen och halv-feodalismen. Enheten får ju inte vara principlös då motverkar vi vårt syfte. Alla som anser att det är rätt att göra uppror mot dessa föhållanden vill vi gärna arbeta med.

    Angående Chavez och olika politiska partier i Sverige så tror jag att det är viktigt att rikta debatten och kritiken mot idéer och inte sikta mot personer och organisationer.

    Hela debatten mot bombvänstern har ju fört det goda med sig att, några har avslöjat sig som pro-imperialister och att viktiga frågor debatteras mera än förut. På Aftonbladets kultursidor pågår ju just nu viktiga principiella diskussioner.
    http://www.aftonbladet.se/kultur

    Jag hoppas att vi kan bidra en smula till debatten men än mer att till att organisera, det är det enda vi har att sätta upp emot imperialisterna och vi är inte särskilt bra på det än.

    SvaraRadera
  3. Helt OK för min del. Det är väl ändå inte så många som orkar föra djupa politiska diskussioner mitt i sommaren. På tal om sommar och förslag till sommarläsning: Åke Kilanders "Vietnam var nära" kanske kan vara något för att hämta erfarenheter och se på likheter och olikheter? Åke var med när Vietnamrörelsen byggdes upp i Sverige. Jag har intrycket av att Peru-rörelsen i Sverige idag påminner mer om vad en del utanför Vietnamrörelsen ville ha i början av 1970-talet än om DFFG, men det finns ju inget som säger att just DFFG:s linje är lämplig att helt kopiera idag. Vad som är rätt eller fel kan ändras rätt radikalt över tiden. Världen idag råkar ju se rätt annorlunda ut jämfört med 1970, bland annat! Men som det stod i ett av era tidigare inlägg så kan man nog räkna ut att det behövs lite mer än bara "platta nätverk" för att komma riktigt långt.

    SvaraRadera