Vår politik: Att enas med alla krafter som kan enas, fienden undantagen

Vår politiska målsättning med denna blogg och vår kommande tidning och vår verksamhet överhuvudtaget är att bidra till det fortsatta uppbyggandet en stor anti-imperialistisk rörelse. För att besegra imperialismen på världsnivå, är det nödvändigt att bilda en bred enhetsfront (1), att enas med alla krafter som kan enas, fienden undantagen, och genomföra mödosam kamp, militär såväl som politisk. Vi har här i Sverige en mycket viktig uppgift att vara ett politiskt stöd för de anti-imperialistiska kamperna, att avslöja och på det sätter försvåra de imperialistiska krigen och krigsansträngningarna. Vi tror inte på att det viktigaste är att vinna  ”kändisar” eller vänligt sinnade riksdagsmän eller att vara en "vänlig pådrivare" i förhållande till politiska partier. Om man lägger huvudkraften på detta så blir solidaritetsarbetet ytterst svagt och den anti-imperialistisk rörelsen kan inte växa som den borde. Folket har inget annat vapen än organisationen och vägen framåt måste vara att basera oss på våra egna krafter och arbeta huvudsakligen i förorterna där folket bor. Folket, som vi uppfattar det, utgör över 90 procent av befolkningen i världen. Vi tror att arbetarna, bönderna, studenterna och alla de som vägrar att låta sig förtryckas av imperialismen vill enas sig med oss för de demokratiska revolutionerna i de förtryckta nationerna. Det är dessa som måste organiseras i byggandet av den anti-imperialistiska rörelsen.

 (1) Ordet enhetsfront som vi uppfattar det kan användas antingen i betydelsen "samlandet av de revolutionära krafterna i allmänhet" eller som den demokratiska "revolutionens tredje instrument" (1. Parti 2. Armé 3. Enhetsfront/Ny stat.)

Något om Mario Vargas Llosas bok: DÖDEN I ANDERNA

Döden i Anderna utgår från några militärer som har tagit på sig att undersöka försvinnandet av tre personer i en liten by i Anderna där de är posterade. Boken är en ganska bra propagandabok och bitvis underhållande i sina beskrivningar av personer och vidskepelse.

De fattiga infödda och revolutionärerna som är aktiva i området där militärerna är posterade beskrivs som brutala och de står för en galen oförklarlig brutalitet medan militärerna är eftertänksamma och medlidsamma med undantag för ett fåtal rötägg. En bit in i boken får man en känsla av att det finns en underliggande rasism hos författaren och ett allmänt förakt för fattiga. En fattig kvinna i "stoppade kläder" beskrivs t.ex. som en "grotesk fågelskrämma" och infödda i allmänhet framställs som fula. Föraktet kommer till uttryck genom olika karaktärer men det återkommer så ofta att man får känslan av det författarens egen uppfattning. 

En del av boken handlar om hur Folkets Befrielsearmé kommer till en by och sätter upp en folkkommitté och håller en folkdomstol. Utförligt beskrivs vilka fasansfulla grymheter revolutionärerna utsätter helt oskyldiga människor för. Det är helt rikigt att det förekommer våld under den ny-demokratiska revolutionen i Peru och säkerligen är våldet ibland brutalt. Men varför förekommer våldet och vad syftar det till och är det är det rättvist att beskriva revolutionärerna som galningar medan militärerna är eftertänksamma och goda?

Den ny-demokratiska revolutionen syftar bl.a. till att förändra produktionsförhållandena genom att dela ut jorden (som ofta ägs av en liten grupp rika knösar) till dess brukare. Det är ett urgammalt krav som bönderna ställer och som är en av de kampfrågor som man driver och som gör att folket ställer sig bakom revolutionen. Militärerna befinner sig på landsbygden för att hindra detta vilket gör att de får en stor del av bönderna emot sig direkt. Eftersom militären har folket emot sig medan revolutionärerna har folket med sig så blir militärens våld ofta till omfattande urskiljningslösa massmord och folkfördrivningar. Militärerna är på grund av dessa grundläggande förhållanden oftast inte rättrådiga och eftertänksamma, utan grymma, skoningslösa och mordiska. Om man vill ha en allmän förståelse av hur läget är på landsbygden ger författaren läsaren en skev bild.

Kvinnorna i boken verkar mest finnas till för att tillfredställa männen sexuellt. Mario har för övrigt mycket livliga sexuella fantasier som återkommer mer ofta än i någon annan bok jag läst. I samband med att han fick Nobelpriset läste de upp en av hans böcker i radio och jag slogs även den gången av hur stor del av hans berättande som upptas av sexuella fantasier. Det är naturligtvis inget fel att skriva om människors sexuella behov, snarare kan man kritisera hur han gör det. För övrigt spelar just frågan om sexualiteten en viktig roll i demoniseringen av revolutionärerna i boken som sägs hata:
"alla som super och knullar", "äktenskapsbrott, bögar, och prostituerade". Skall jag vara helt ärlig så vet jag inte i detalj hur revolutionärerna ser på dessa frågor men jag tror att några allmänna saker bör förmedlas (även om det kan tyckas löjligt):

-"Supande": Revolutionärerna dricker alkohol och man festar precis som folk gör mest och ofta rejält.
-"Knullande": Revolutionärerna kämpar för genomföra den ny-demokratiska revolutionen, huruvida folk "knullar" är inget som rör kampen för den ny-demokratiska revolutionen.
-"Äktenskapsbrott": S.k. äktenskapsbrott betraktas inte som ett brott, blandar han inte ihop revolutionärerna med katolska kyrkan?  
-"Bögar": Homosexualitet är en privatsak och de personer ur folket som är homosexuella välkomnas i högsta grad till att komma med i kampen för den ny-demokratiska revolutionen. Den macho-kultur och extremistiska ideologi som råder i den gamla peruanska armén är däremot extremt fientlig mot homosexualitet.
-"Prostituerade", tillhör de mest förtryckta delen av folket och tvingas p.g.a. fattigdom som imperialismen har skapat sälja och förnedra sig. De mest förtryckta är de som har allt vinna på revolutionen och många sluter helhjärtat upp i kampen. Att revolutionärna skulle vara hata prostituerade är helt korkat men alltid är det väl någon som tror en "stor författare".

Slutligen, förekommer monstret som kallas pishtaco i en stor del av boken, det är en mördarvarelse som suger fett ur människorna och praktiserar kannibalism. Det beskrivs som en ofta berättad sägen, de senaste årens historier i media är tydligen påhittade för att gömma just militärens avrättningar.

Frank

Kämpa i hans anda och försvara hans liv!

”Nu är de igång igen med sin personkult, det fungerar inte i Sverige, fattar de inte det?”, tänker kanske någon som råkar läsa det här. Vi har en annan uppfattning. Vi anser att man får lyfta fram ledare och deras gärningar och vi kan och vill inte låtsas som det inte behövs ledare eftersom de ny-demokratiska revolutionerna inte kan lyckas i något land utan dem. Vilket ”platt nätverk” kommer att kasta imperialismen över ända? Inget, om man får tro erfarenheterna av alla de kamper vi har läst om.

I Peru har det sedan 1980 pågått en demokratisk revolution som syftar till att göra slut på imperialismen, byråkratkapitalismen och halvfeodalismen. Ordförande Gonzalo, vars civila namn är Abimael Guzman, började redan på 60-talet att kämpa för att man skulle inleda revolutionen. Efter 12 års folkkrig greps Ordförande Gonzalo den 12:e september 1992 av de peruanska reaktionärerna under USA-imperialismens befäl. Tolv dagar senare, när Ordförande Gonzalo presenterades inför den nationell och internationell media, höll han ett tal som överraskade och skakade om reaktionärerna. I talet sa han att gripandet av honom endast var en ”krök på vägen” och att Perus Kommunistiska Parti (PKP) skulle följa de fastslagna planerna till erövrandet av makten i hela landet. Sedan det ögonblicket har Ordförande Gonzalo inte haft möjlighet att kommunicera med någon. Genom folkkriget försvaras hans liv och på internationell nivå sattes 1992 en stor kampanj i rörelse för att försvara hans liv. Folkkriget har inte stannats upp sedan dess och revolutionen fortsätter genom alla de svårigheter som oundvikligen måste komma på det långvariga folkkrigets väg.

Ordförande Gonzalo är numera (i juni 2011) 77 år gammal och sitter (vad som än påstås i media) sedan gripandet 1992 isolerad och lider av psoriasis. Vi vågar påstå att han efter ett helt liv i kampen för revolutionen inget hellre vill än att vi skall fortsätta kämpa i hans anda. Vi vill ta nya krafttag för att försvara hans liv genom att uppmärksamma hans situation och gärning (det blir svårare för USA-imperialisterna och regimen och folk känner till krigsfångarnas situation). I samband med detta anser vi att man bör passa på att sprida de dokument där hans tänkande och erfarenheterna från folkkriget framförallt finns representerade, d v s dokumenten från PKP:s 1:a kongress 1988. Vår förhoppning är att dessa erfarenheter genom att de allvarligt studeras skall bidra till de ny-demokratiska revolutionerna i andra länder. Vi vet att de aldrig kommer att släppa honom frivilligt och att endast den segrande revolutionen i Peru kan få honom fri men vi skall inte glömma att alla anti-imperialistiska kamper är en och vi är beroende av varandras framgångar. Det är därför kampen för revolutionen i andra länder också en kamp för Ordförande Gonzalos frihet.

Frank

19:e juni, politiska fångar och Röda Hjälpen

I Peru högtidlighåller kamraterna "Hjältemodets dag" den 19:e juni som en dag som visar ståndaktigheten hos partimedlemmar och andra revolutionärer. Efter ha fått information om ett kommande massmord gjorde fångarna i fängelserna El Fronton, Lurigancho och Callao uppror och utkämpade en hård strid och över 400 kamrater dog då, den 19:e juni 1986. Alan García, som även var president vid den tiden, beordrade massmordet som genomfördes genom att de bl.a. sköt med svensktillverkade kanoner från havet och bombade kamraterna (som var mycket sparsamt beväpnade) från luften.
 
"Hjältar" och "hjältemod" är något som i dagens Sverige för många låter märkligt, som något ur en saga. Vi är i Sverige inte så vana vid att människor offrar sig för varandra. Vad handlar hjältemod om? Hjältemod för oss handlar om självuppoffring, att tjäna folket, att oegennyttigt ägna sitt liv åt ett högre mål och när det krävs till och med vara beredd att offra sitt eget liv. Det är ett sådant hjältemod som kom till uttryck under upproret den 19:e juni 1986.

Den 19:e juni är en dag där man uppmärksammar krigsfångarnas och de politiska fångarnas situation. Fångarna får undermålig mat, utsätts för sträng kyla, tortyr m.m (Amnestys rapport 2010 är ett skämt). Det förs hela tiden en hård kamp mot dessa de eländiga förhållanden och periodvis tvingas regimen att göra eftergifter. I Peru genomförs stödarbetet för fångarna genom Socorro Popular (Folkhjälpen) som kämpar utanför fängelserna för att förbättra de inlåsta kamraternas situation. Denna typ av organisationer kom att byggas upp över hela världen när Komintern 1922 beslutade att alla partier skulle "bistå i skapandet av organisationer som ger materiellt och moraliskt stöd till alla kapitalismens fångar i fängelse". I Sverige ägde år 1930 en stor konferens i Stockholm rum där ca 60 valda representanter för olika arbetsorganisationer och arbetsplatser närvarade. Diskussionstemat var den "expanderade fascismen i Finland" och detta möte kom att sätta startpunkten för den svenska sektionen av Internationella Röda Hjälpen. Röda Hjälpen i Sverige arbetade mycket att stödja de politiska flyktingar som flydde undan fascisterna i Finland. 1939 verkar det som organisationen av oklar anledning lades ner.

På olika håll i världen fortsätter kampen för politiska fångar och krigsfångar:

Sverige (i Sverige har 14e maj traditionellt varit högtidsdagen):
-Revolutionära Fronten
-Anarchist Black Cross
-Kåkbladet

Tyskland (i Tyskland högtidlighåller de 18:e mars):
-Rote hilfe

Vi måste fortsätta att uppmärksamma våra kamrater i fängelserna i Peru, t.ex. så skulle vi kunna skicka någon som åker runt  till olika fängelser och samlar information genom att prata med släktingar m.fl. I Sverige behövs det en stark organisation av Röda hjälpen typ. Sverige är ett imperialistiskt land och alla organisationer som utvecklar stödarbete för demokratiska revolutioner i de förtryckta nationerna kommer förr eller senare motarbetas och förbjudas av den svenska imperialistiska staten. Detta beror på att de framgångsrika demokratiska revolutionerna kommer att sätta hela det imperialistiska systemet i gungning, de kommer helt enkelt bli tvugna att agera för att rädda sig själva. Vår organisation har inga kamrater i fängelse idag men ju framgångsrikare vi blir desto angelägnare kommer finanskapitalet och dess stat bli att låsa in oss. För att kamraterna skall härda ut i fängelserna behövs materiellt och moraliskt stöd och därför vill vi gärna bidra till att bygga upp Röda Hjälpen i Sverige.

Lyft frågan med alla som kan vara intresserade!

(Med politiska fångar menar vi fångar som har blivit "dömda för gärningar vars innehåll främst är av politisk, ideologisk art". Med krigsfångar menar vi kamrater som har blivit dömda för "gärningar vars innehåll främst är av politisk, ideologisk art" och som dessutom dömts i egenskap av att vara soldater i Folkets Befrielsearmé.).

En hälsning till kamraterna i Finland!

Vi har lagt till en ny länk till Soumen Uuden-Perun Ystävät som en är en förening som liksom vår arbetar med att stödja den demokratiska revolutionen i Peru. Namnet betyder "Det nya Perus vänner i Finland". "Det nya Peru" syftar på den nya folkmakten som byggs upp på Perus landsbygd och i städernas fattiga förorter. Vår allra varmaste lyckönskningar går till kamraterna i Finland och vår övertygelse att vi tillsammans kommer att stå än starkare och med mera kraft kommer att kunna utveckla stödarbetet.

Frank

Medlemsmöte v 22. Utan kritik och självkritik, ingen livskraftig organisation.

Förra veckans möte hölls i en mycket speciell lokal. Eftersom vi är ganska ovana att hålla möten utanför normala rum så var det en bra träning, organisationen måste ju kunna leva vidare även om det uppstår svårigheter. Mötet inleddes studier av ett nytt avsnitt i studiematerialet som tyvärr inte var tillräckligt genomarbetat och många åsikter lyftes om vad och hur materialet borde förbättras.

När det kom till punkten föredrag visade det sig att föredragen inte hade förberetts enligt tidigare beslut. Detta problem noterades men frågan hoppades sedan helt över utan vidare kommentarer. Hade det inte varit på sin plats med kritik här? Kan vi överhuvudtaget bygga en livskraftig organisation utan kritik och självkritik?

Utan en aktiv ideologisk kamp kan en revolutionär organisation inte utvecklas och kommer att förfalla. Vår uppfattning ställer vi mot liberalismen som förkastar den ideologiska kampen, håller på en principlös fred, stärker den individualistiska tendensen och framkallar politiskt förfall. Att utveckla organisationen kräver att vi strävar efter att tendensen förblir att medlemmarna kämpar för att sätta kollektivet före individen, att sätta de politiska uppgifterna före trötthet, leda, avundsjuka, personligt agg m.m. Begångna misstag måste avslöjas utan hänsyn till någons känslor; det är nödvändigt att det som varit dåligt analyseras och kritiseras. Syftet med att avslöja misstag och kritisera brister är, liksom då en doktor kurerar en sjukdom att rädda patienten och inte att "doktorera honom till döds". Vi kan aldrig lyckas om vi bara släpper oss själva lösa och piskar på honom. När man behandlar en ideologisk eller politisk sjuka, får man aldrig gå hårdhänt och förhastat tillväga utan måste inrikta sig på att "bota sjukdomen för att rädda patienten", vilken metod är den enda riktiga och verksamma.

Ett kort anförande hölls dock om den "röda fraktionen" som de kamrater med ordförande Gonzalo i spetsen kallades som arbetade som öppen fraktion inom Perus Kommunistiska Parti som bestod av flera olika fraktioner på 60- och 70-talet. Den röda fraktionen arbetade hårt i många år för att ena alla som ville kämpa för att genomföra den demokratiska revolutionen. Det finns bara ett fåtal tillförlitliga källor på området men vi hoppas kunna lösa detta med ett nytt djärvt initiativ. Ett mer utförligt föredrag skall komma framöver och tanken är ju att föredragen skall användas till nya förbättrade stycken i studiematerialet.

Vidare diskuterades förberdelserna inför valbojkotten, det fortsatta arbetet med tidningen. Sånger sjöngs och pengar samlades in.


Frank

Inspiration till en mer levande universitetsmiljö i Stockholm, Uppsala och Lund etc.

Så här dekorerade kamraterna på "Universidad Nacional del Centro"( i Junín) lektionsalarna på 90-talet.

Rapport från dagens valbojkott

Idag höll den gamla peruanska staten den andra omgången av presidentvalet på Södermalm i Stockholm. Vi å vår sida genomförde en flygbladsutdelning i anslutning till vallokalerna under parollen: Rösta inte! Gå inte i borgen för de borgerliga valen! Det var dag av kamp och för oss som uppskattar kamp var det en dag att minnas.

Varför gjorde vi detta?

Därför att vi inte vill att folket skall sätta sina förhoppningar till den ena eller andra USA-marionetten (ja även Humala se flygbladet) utan kämpa för att genomföra den demokratiska revolutionen. Syftet med den demokratiska revolutionen är som bekant att göra slut på imperialismen, byråkratkapitalismen och halv-feodalismen. Valen tjänar till att kanalisera folkets missnöje in i det parlamentariska spelet och motverkar uppfyllandet av den demokratiska revolutionens målsättningar. Dessa målsättningar som kommer att uppnås när den nya staten, den ny-demokratiska Folkrepubliken under formering, omfattar hela landet. Denna den nya staten som vi stödjer byggs främst upp på landsbygden men även i städerna. Vi liknar den gamla staten vid en helt utsliten sko. Vad gör man med gammal utsliten sko?

Den gamla peruanska staten gjorde tre försök att slå ner vår manifestation.

Försök 1.
Tre inhyrda vakter i kostymer kommer och river ner affischer mitt framför våra ögon. Syftet med detta var att sätta igång ett bråk som skulle sluta med att polisen förde bort oss. Viss kalabalik uppstod när kamraterna ställde sig ivägen för vakterna. På bilden syns den enda peruanska vakten av totalt fyra vakter som visade sig under dagen. Denna man hade fått i uppgift att riva ner affischerna och han verkade inte trivas i sin roll.

Försök 2.
En valarrangör kommer fram till oss och börjar tala högt på svenska om hur otäcka revolutionärerna i Peru är. Syftet med detta var att försöka demoralisera de av oss som var "dumma svenskar" och som inte har förstått hur allt egentligen ligger till. Han började skrika allt högre och uppmanade en kamrat att slå honom på käften och började gasta om "bögar". Återigen ett försök att ställa till bråk, alltså. Vi å vår sida började efter ett tag ropa slagord och när alla ropade i kör började han lunka iväg. Mannen med blå skjorta till vänster på bilden är provokatören.

Försök 3.
Valarrangörerna ringer till polisen och säger att vi har fysiskt har hindrat personer från att gå och rösta. Två polisfordon kommer och fyra av poliserna hoppar ut och deklarerar att de är skyldiga att se till att det peruanska valet kan hållas. Vi hindrar ingen enskild person från att gå att rösta eftersom vi anser att man måste samtala och övertyga och att man aldrig får tvinga folket till något.

Dessa försök lyckades alltså inte och vi avslutade manifestationen långt senare efter att ha delat ut några hundra flygblad på spanska. En del av de som gick för att rösta var arga men många fler var glada att se oss och vi hade många givande diskussioner. Det som var karaktäristiskt för den gamla statens män och alla andra vänner av USA-imperialismen är att de inte vill diskutera politik. Varför? För att de deras politik strider mot folkets intressen och de inte kan vara ärliga. Det är just därför vi alltid skall göra det. Dagens manifestation visade oss än en gång att folket vill inte ha imperialismen, den har gjort sitt helt enkelt. 

En härlig dag avslutades och detta med en skål i en park!

Övriga bilder

Någon sympatisör till folkets kamp i Peru hade tagit tillfället i akt och målat
ett slagord på vägen till  vallokalen

 

Innehållet i flygbladet på svenska (ej en fullständig översättning)

Rösta inte! Gå inte i borgen för de borgerliga valen!

Två kandidater, två ansikten, men ingen av dem kommer att lösa Perus problem. De grundläggande problemen för Peru är inte vilken person som ska vara ansiktet för den ruttna reaktionära staten, utan den halvfeodala och halvkoloniala karaktären på samhället. Denna karaktär är upphovet till de svårigheter som det peruanska folket upplever dagligen. Detta är grunden till arbetslösheten, till fattigdomen, till kriminaliteten, till korruptionen, till luftföroreningarna, till folkmorden, till att miljoner måste fly sitt hemland i jakt på ett bättre liv, till den eftersatta infrastrukturen, till jordbrukets förfall, etc., etc. . Ingen av kandidaterna vill rubba det minsta på dessa förhållanden.

Vi känner alla Keiko Fujimoris bakgrund, hon är uppväxt i SINs bunker, hon såg hur sin far och Montesinos planerade folkmord, som i La Cantuta och Barrios Altos. Hon vill återupprätta den regim som inledde den hejdlösa utförsäljningen av landet, som kontrollerade all media, som upplöste parlamentet och lät USA ta ledningen direkt i undertryckandet av folkets uppror. Under hennes far ökade tillväxten, men vi vet alla vem som blev rika medan folket fallit ner i en spiral av allt större fattigdom.

Ollanta Humala försöker framställa sig som en ”vänsterman”, men varken i hans partiprogram eller vallöfte finns ett ord av verklig förändring av de plågor som drabbar den peruanska nationen. Han säger själv att han kommer att hålla fast vid alla avtal och löften som den härskande klassen har givit sina utländska herrar, som t.ex. TLC med USA. Ollanta är samme servile tjänare till imperialismen som när han under namnet kapten Carlos mördade, våldtog och torterade bönder i det s.k. ”kontrasubversiva” kriget. Kom ihåg att även Fujimori, Toledo och tidvis Alan Gracia har framställt sig som folkets och de fattigas representanter.

De enda lösningarna är att utrota feodaliteten i grunden, att göra den peruanska nationen till herre i eget hus genom att kasta ut imperialisterna och att skapa ett nytt Peru där folket har makten och inte klickar från de reaktionära klassrna. Detta kan endast göras genom att utveckla folkkrig över hela det peruanska territoriet, och genom att expropiera imperialismen, feodalismen och storbourgeoisiens egendom. Vem som än blir utsedd till president för den gamla staten kommer de att fortsätta samma politik som sina föregångare, för grunden till politiken ligger inte i personer utan i systemet. Låt dem inte använda din röst för att ge legitimitet åt utplundringen, förtrycket, folkmordet och lögnerna.

De bedrar folket, låt det inte ske i ditt namn!

De utplundrar folket, låt det inte ske i ditt namn!

De förtrycker folket, låt det inte ske i ditt namn!

De mördar folket, låt det inte ske i ditt namn!

SKDRP




-Frank