USA:s INBLANDNING I KNARKHANDELN

fredag 28 januari 2011

USA:s INBLANDNING I KNARKHANDELN

(fritt efter en sammanställning av författaren William Blum)

1947-51. Frankrike
USA beväpnade och finansierade korsikansk maffia i Marseille för att ta kontrollen över fackföreningarna från kommunisterna vilket gjorde Marseille till västvärldens heroinhuvustad.
Källa: Alfred W. McCoy, The Politics of Heroin in Southeast Asia, New York: Harper & Row, 1972, chapter 2.

Tidigt 50-tal. Sydöstasien
Koumintang beväpnades och finansierades för att bekämpa kommunisterna i Kina. Koumintang blev opiumkungar i “den gyllene triangeln”. Det CIA-kontrollerade flygbolaget Air America flög opiumet över hela sydöstasien.
Källa: Christopher Robbins, Air America, New York: Avon Books, 1985, chapter 9; McCoy, passim

50-talet till tidigt 70-tal. Indokina
Under USA:s krig i Vietnam spred man heroin i regionen och många amerikanska soldater blev missbrukare. I CIA:s huvudkvarter i norra Laos byggdes ett laboratorium för att framställa heroin.
Källa: McCoy, chapter 7; Robbins, p. 128 and chapter 9

1970-talet och 80-talet
Under mer än ett årtionde finansierades Manuel Noriega i Panama trots att man visste att han var en storhandlare i knark.
Källa: Peter Dale Scott & Jonathan Marshall, Cocaine Politics: Drugs, Armies, and the CIA in Central America, Berkeley: U. of CA Press, 1991, pp. x-xi.

1973-80. Australien
The Nugan Hand bank var en bank som drevs av CIA som sysslade med att finansiera droghandel och internationella vapenaffärer.
Källa: Jonathan Kwitny, The Crimes of Patriots: A True Tale of Dope, Dirty Money and the CIA, New York: W.W. Norton & Co., 1987,

1980-talet. Centralamerika
För att finansiera de legoknektar som man använde för att försöka störta regeringen i Nicaragua smugglade man kokain till USA som man såg till att det hamnade i händerna på gäng i Los Angeles förorter.
Källa: Murray Waas, “Cocaine and the White House Connection”, Los Angeles Weekly, Sept. 30-Oct. 6 and Oct. 7-13, 1988, m.fl.

1980-talet till tidigt 90-tal. Afghanistan
USA finansierade och beväpnade mujahedin som kämpade mot den sovjetiska ockupationen. Den främsta biståndstagaren var den ledande herionhandlaren Gulbuddin Hekmatyar vilken man också understödde med lastbilar som användes för heroinexport.
Källa: Tim Weiner, Blank Check: The Pentagon’s Black Budget, New York: Warner Books, 1990, pp. 151-2

Från mitten av 80-talet till tidigt 90-tal
CIA strävade efter att se till att deras marionetter på Haiti skulle hålla sig kvar vid makten och blundade för sina klienters knarkaffärer. 1986 startade USA en “anti-drogpolis” på Haiti som tog aktiv del i narkotikahandeln.
Källa: New York Times, Nov. 14, 1993; The Nation, Oct. 3, 1994, p. 346

Från 2001 till idag
Under bombkampanjen 2001 hade man en lista på 25 knarklaboratorium och lager som man undvek att bomba för att de tillhörde Norra Alliansen. Idag är deras marionettregim med Karzai i spetsen
djupt involverad i knarkhandeln.
Källa: Ahmed Rashid, Descent into Chaos: The United States and the Failure of Nation Building in Pakistan, Afghanistan, and Central Asia (New York: Viking, 2008), 320.
Guardian, April 7, 2006, Independent, April 13, 2006, San Francisco Chronicle, April 17, 2006.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

VARNING FÖR HEMSIDAN SOLROJO.ORG!

Hemsidan "solrojo.org" och den svenska "maoistisktforum.org" publicerar dokument från en "centralkommitté" som inte existerar.

För de som följde utvecklingen i Peru så blev det under åren allt mer uppenbart att något hade gått riktigt snett i det område i centrala Peru där PKP traditionellt varit starkast. Peruanska medier skrev om bröderna José och Raul som påstods ha leda gerillastyrkorna. När intervjuer publicerades så visade de sig att dessa män helt övergivit marxismen och i sin borgerliga soppa av revisionistiska idéer så kallar de ordförande Gonzalo för "terrorist". Det finns mycket som tyder på att dessa herrar tog över ledningen över gerillastyrkorna redan 1999 och detta blev med åren allt mer uppenbart då de dagligen nämndes i de peruanska medierna. Trots detta låtsades skribenterna bakom hemsidan solrojo inte om existensen av dessa bröder tills för drygt två år sedan då de mer eller mindre blev tvingade att började skriva om en "vänsteropportunistisk linje". Fortfarande låtsas de som att de finns en fungerande centralkommitté som kämpar för den politiska linje som Ordförande Gonzalo står för. I uttalande efter uttalande har de påstått att folkkriget är starkt och att partiledningen fungerar tillfredsställande. På det sättet lurar folk i Peru som "väntar på att partiet skall komma tillbaka" istället för att ta upp kampen att bygga upp partiet igen. Genom dessa lögner är hemsidan solrojo.org politiskt helt i USA-imperialismens och den peruanska reaktionens tjänst.

Vi hoppades att personerna bakom solrojo.org skulle lägga ner verksamheten när folk runt om i världen har genomskådat dem och istället arbetar med kamraterna i Föreningen Ny-demokrati i Tyskland som återger en riktig uppfattning av läget. Nu har det gått lång tid sedan deras lögner blev allmänt kända men de fortsätter att sprida dem på internet. Vi känner oss därför tvungna att lägga ut denna varning.

Programförklaring för Kommittén för Ordförande Gonzalo

Efter den revisionistiska kuppen i Kina 1976 var Perus Kommunistiska Parti pionjärer i att försvara den revolutionära linjen på världsnivå och efter att ha tillämpat den kinesiska revolutionens erfarenheter i folkkriget i Peru kunde man redan 1982 slå fast att maoismen var en ny etapp av proletariatets ideologi. Den kamp för maoismen, som man också förde på världsnivå, ledde till att den Revolutionära Internationalistiska Rörelsen 1993 antog marxismen-leninismen-maoismen.

Precis som kommunisterna har dragit lärdomar av Pariskommunen, revolutionen i Ryssland, den kinesiska revolutionen och den Stora proletära kulturrevolutionen, så måste världens revolutionärer också dra lärdomar av den peruanska revolutionen som vid sin höjdpunkt hotade den gamla ordningens grundvalar och den nya folkmakten utmanade på allvar borgarklassens och godsägarnas stat. Revolutionärerna står idag på den peruanska revolutionens axlar, vare sig de vill eller inte. För att dagens och framtidens revolutionärer ska kunna dra nytta av erfarenheterna av den peruanska revolutionen, dess framsteg, men även dess bakslag, anser vi att Perus Kommunistiska Partis kamp måste studeras. Många av de viktigaste lärdomarna finns i de dokument som antogs på PKPs första kongress 1988.

Ordförande Gonzalo och större delen av ledningen greps i början av 1990-talet, ytterligare ett hårt slag kom när en grupp revisionister under ledning av bröderna Quispe, med hjälp av militären, iscensatte en kupp 1999 och tog över centralkommittén. Kommunisterna och revolutionärerna kämpar nu för att reorganisera PKP. Ordförande Gonzalo och många andra revolutionära fångar sitter fortfarande fängslade och kämpar under mycket hårda förhållanden. KOG anser att deras rättigheter som krigsfångar måste försvaras och att detta bidrar till att sprida den peruanska revolutionens erfarenheter.