Under 2010-2011, har det kommit 3 nya böcker på svenska som behandlar kokain. Vi har läst alla 3 och höll ett föredrag på ett medlemsmöte om ämnet. Det ökade intresset för drogen i Sverige beror antagligen på att kokain har blivit vanligare. Detta verkar ha skapat förutsättningarna och det nödvändiga intresset för att sälja 3 tegelstenar inom samma ämne på så kort tid. Intressant är att alla böckerna antyder eller påstår rakt ut att USA är inblandat i kokainhandeln. Detta verkar antagligen otänkbart för många och det kommer att ta tid att få flertalet att inse att världen är bra mycket mer rutten men också vackrare än vad finanskapitalets media förmedlar.
-Kokain: drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman av Lasse Wierup, Erik De La Reguera.
-Kokain: drogen som erövrade världen av Tom Feiling.
-Cocaina: en bok om dom som gör det av Magnus Linton.
De är alla 3 läsvärda men Feiling är helt överlägsen vad gäller amerikansk politik och Linton bor periodvis i Colombia och har bra koll på läget där. Wierup och De La Regueras ger bäst överblick över läget i Sverige.
Kokaodling, missbruk och USAs propaganda
Colombia, Peru och Bolivia står för huvuddelen av världens kokabladsproduktion (Colombia, 70%, Peru 20%, Bolivia 10%.). Kokabladen tas från kokabusken som trivs i mager jord uppe i bergen i dessa länder. Genom att mala bladen och blanda med bensin får man kokapasta som bönderna själva kan göra, Efter det måste man raffinera pastan med andra kemikalier i laboratoium för att få kokain. Kokabladen är inte farliga att tugga, det är lite som kaffe, man blir vagt piggare och det är definitivt inte farligt. Trots detta har USA har drivit frågan om knarkklassificeringen av kokan i FN så att den skall få samma status som heroin. Det är ungefär lika logiskt som att knarkklassa kaffe.
För att förstå frågan om varför finns det en omfattande koakinhandel i t.ex. Peru så måste man fråga sig varför det finns en så stor efterfrågan på varan överhuvudtaget. Den enorma efterfrågan i USA (den ojämförligt största marknaden) finns huvudsakligen för att det existerar en enorm arbetslöshet som gör att (förenklat) folk känner hopplöshet och självmedicinerar med droger. Alltså drogmissbruket och efterfrågan beror huvudsakligen på att det imperialistiska systemet förvägrar folket arbete, det är alltså ett problem som som beror på själva systemet som inte kan lösas inom ramarna för det imperialistiska systemet. Diskussionen, om man är för eller mot legalisering, är meningslös, därför att missbruksproblemet inte kan lösas inom systemet.
USA som har det största antalet kokainmissbrukare i världen har deklarerat krig mot knarket och de har haft som politik att periodvis deklarera krig mot ett antal olika fenomen. Under åren har dessa de påstått sig utkämpa följande kamper:
Kampen mot hotet från
kommunismen - fram till 1989
Kriget mot
narkotikan 1989 - 2001
Kriget mot
terrorismen. 2001 - 2011
Dessa begrepp är centrala i USAs propaganda och nödvändiga för att mobilisera de resurser och det opionsstöd som krävs för att föra krig mot folket som t.ex. under "
Plan Colombia". Perioderna går in i varandra och propagandan om kriget mot narkotikan inleddes redan under Nixon och fortsatte under Reagan och Bush. Utrotning har sagts vara målet, en utrotning av kokaodlingarna, som sägs vara själva källan till droghandeln. De har angripit kokaodlingar med giftbesprutning och med denna mördande och extremt miljöförstörande åtgärd har de kunnat visa hemmaopionen "resultat". Enorma områden har förgiftats och de senaste 10 åren har en miljon hektar giftbesprutats (Sveriges yta är 41 miljoner hektar), böndernas odlingar av bananer och annan gröda förintas. Den ökända RAND Corporation publicerade 1994 en undersökning som visade att av 4 metoder för att bekämpa narkotikahandeln var operationer i andra länder och giftbesprutning den minst effektiva. Ändå är det det som de satser mest pengar på år efter år. Om någon regering har avvikit från förbuds- och utrotningspolitiken så bestraffas de med ekonomiska sanktioner vilket hände Colombia 1986 och landet sägs ha gått in i en ekonomisk kris som ett resultat av bestraffningarna. Numera har de officiellt gett upp utrotningspolitiken och de hävdar nu att de skall hålla produktionen på en sådan "
nivå att den inte blir en samhällsfara" men den är ändå större än någonsin. De ledande politikerna i USA och finanskungarna vet att det kriget mot narkotikan i det stora hela är en bluff och tjänstemännen måste känna till det i varierande grad.
Kampen mot narkotikan är i allmänhet en täckmantel för andra intressen som imperialisterna har
Vilka är då dessa andra intressen?
1. Oskadligöra fientliga politiska rörelser.
2. Bättre kunna plundra länder på råvaror.
3. Göra länder till en bättre marknad för kapitalexport.
4. Göra länder till en bättre marknad för varuexport.
De amerikanska militära aktiviteterna under täckmanteln "kriget mot droger" i Colombia har bl.a. till syfte att skydda oljeproduktionen. Idag är Colombia den sjunde största leverantören av olja till USA och USA får idag en större andel av sin olja från Latinamerika än från Mellanöstern (1). Om det inte vore för farc-gerillan i colombia skulle en ännu större andel av oljan komma från Colombia (1). Den nordamerikanske Kongressledamoten Mark Souder säger att: "
Läget är redan instabillt i Mellanöstern. Vi har mer tvingande skäl att engagera oss i Colombia än nästan alla andra delar av världen."
Oljan är fortsatt mycket viktig för den imperialistiska ekonomin, den är som själva smörjmedlet i imperialismens blodomlopp, nästan alla transporter över hela världen är beroende av olja. Den som kontrollerar oljan får också ett kraftfullt utpressningssmedel gentemot andra imperialistmakter, "
om ni inte gör som vi säger så får ni ingen olja". Sådana utpressningsmetoder är, tro det eller ej, outtalat eller inte, en naturlig del i den imperialistiska utrikespolitiken.
Amerikanen Stan Goff som utbildade specialstyrkorna i Colombia sa i en intervju 2002:
"
den amerikanska allmänheten fick höra, om den fick höra något alls, att utbildningen gällde narkotikabekämpning. Den utbildning jag ledde gällde allt annat än det. Den gick i stort sett ut på att slå ner uppror i moderniserad Vietnamstil. Om någon frågade skulle vi framställa det som narkotikabekämpning, men det enda vi talade om med dem som utbildade förbanden var gerillan".(2)
Maffia är ett missvisande begrepp
När de stora medierna skriver om knarkhandeln så skriver man alltid om "maffian". Men är inte det ett missvisande begrepp? I land efter land från Mexico till Honduras till Panama och Peru har USA genom CIA hjälpt till att sätta upp och konsolidera organisationer som utvecklats till repressiva verktyg och vars underrättelsekontakter i andra länder berett vägen för illegal droghandel.
Det är CIA och DEA (DEA är den organisation som officiellt bekämpar droghandeln över hela världen) som utbildar och beväpnar de knarkfinasierade anti-gerilla nätverk som varit avgörande i att öppna och driva olika kanrksmugglingsrutter från Anderna till USA och Europa. Den globala kokainboomen som bara vuxit sedan 1980-talet har alltså möjligjorts tack vare USAs "krig mot narkotikan". De stater som militariserats med drogkriget som argument har ofta utvecklats till bättre knarkexportörer än de var innan resurserna kom på plats som t.ex. i Colombia och Peru och Afghanistan. Det är alltså ingen "maffia" som man brukar använda ordet, det är en verksamhet som drivs av dessa staters själva ryggrad, de väpnade styrkorna. Maffia är alltså ett missvisande begrepp eftersom det antyder att det är något främmande som står i antagonistisk motsättning till dessa stater, eller rent av hotar deras existens. Den peruanske nobellpristagatren Mario Vargs Lllosa påstår att knarkhandeln är det största hotet mot de förment "demokratiska staterna". Det är falskt. Han vet ju mycket väl att det är just militärerna i hans så kallade demokratiska stat som kontrollerar flera led i narkotikaproduktionen i Peru.
Den amerikanske ambasasdören berättar i Wikileaksdokumentet
09LIMA345 att det är den peruanska armén som sköter transporterna av den nödvändiga kemikalierna för att produktionen av kokainet och det är de som ser till att det färdiga kokainet transporteras iväg till Mexico med hjälp av sina mexikanska kollegor.
Perus Kommunistiska Parti har under åren motverkat kokabladsproduktionen genom föra en politik för att byta ut kokabladsodlandet mot grödor som gör folket självförsörjande och oberoende. USA å sin sida för ett krig mot folket i Peru som de kallar "
knarkterrorister". Är det inte en smula orättvist? Det är som när gamen beskyller duvan för att äta as. Vi vet att det är ett faslkt påstående men det vet inte folket i Sverige, vår uppgift är att sprida detta så att alla i Sverige får del av den informationen. Detta syftar till att göra det svårare för USA att fortsätta sin krigöring i Peru och andra länder. Om vi lyckas förmedla detta till många här så kommer det i förlängningen att påverka opionen vilket kommer att väcka tvivel hos deras anhängare och
tvivlet nederlagets gode vän.
1. Feiling, s 208.
2. Feiling, s 209.
