Peru Information - Information från Kommittéerna för Ordförande Gonzalo: 09/15/11

torsdag 15 september 2011

Våldsbejakande extremism?

"Att ett avgörande skulle kunna åstadkommas genom de militära luftoperationerna förefaller nu mer avlägset. När USA reducerat sitt deltagande har ju detta dessutom medfört en tämligen betydande nedgång i kapacitet. ...
Det är viktigt att de är tydliga med att det inte finns någon framtid för Khaddafi och hans närmaste familj i Libyens politik." -Ur imperialisten Carl Bildts blogg "Alla dessa dagar".

Det står utom allt tvivel att Carl Bildt här öppet deklarerar att han medverkar till försök till mord på en statsledare och hans familj i ett främmande land. Man skulle vilja göra en opinionsundersökning. Är det ok att utrikesministern använder JAS-plan för medverka till mörda en statsledare och hans familj i ett annat land? Tro inte på opinionsundersökningar, som man frågar får man svar. Folket i Sverige är inte genomruttet, imperialistälskande. Tvärtom, i takt med att allt fler får det sämre finns det allt bättre förutsättningar att skapa opinion mot hela den imperialistiska ordningen, krigen och förtrycket. Det våras för solidaritetsarbete, allt hänger på oss, hur hårt orkar vi arbeta? Och kom ihåg "att dö för förtjänst det väger lätt som en fjäder. Men att dö för sitt folk det väger tungt som en sten".

____________________________________________________

Är det ok att utrikesministern använder JAS-plan för medverka till mörda en statsledare och hans familj i ett annat land?

TRYCK:

Kamrat Norah, till minnet av en revolutionär kämpe

Deyanira Augusta La Torre Carrasco, föddes den 29 augusti 1945 i staden Huamanga (Ayacucho). Hon studerade på "Colegio Nuestra Señora de las Mercedes", som drevs av nunnor från Dominikanerorden i Huamanga. Där utvecklade hon kamp och mobiliserade folk mot Velasco-regimen som förnekande folket rätten till fri offentlig utbildning.

Senare studerade hon vid "Ecole Normale Supérieure de Ayacucho", där hon fortsatte utveckla kamp bland studenterna. Sina sista skolår tillbringade hon vid "Universidad Nacional San Cristobal de Huamanga", där där hon kom att influeras alltmer av marxismen.

Vid sjutton års ålder gick hon med i Perus Kommunistiska Parti, och hade rykte om sig att studera hårt med revolutionär passion och hög disciplin. Hon kom redan från början med i den den röda fraktionen som ledde kampen för inleda den demokratiska revolutionen. Hon kämpade hårt mot de krafter som inte ville inleda revolutionen som t.ex. en Jorge del Prado, Sotomayor, och mot Patria Roja-gruppen som var en annan grupp inom PKP som inte vill inleda.

Hon dog i strid och är idag ihågkommen i Peru bland folket som ett exempel på någon som självuppofrande ger sitt liv för att tjäna folket.

VARNING FÖR HEMSIDAN SOLROJO.ORG!

Hemsidan "solrojo.org" och den svenska "maoistisktforum.org" publicerar dokument från en "centralkommitté" som inte existerar.

För de som följde utvecklingen i Peru så blev det under åren allt mer uppenbart att något hade gått riktigt snett i det område i centrala Peru där PKP traditionellt varit starkast. Peruanska medier skrev om bröderna José och Raul som påstods ha leda gerillastyrkorna. När intervjuer publicerades så visade de sig att dessa män helt övergivit marxismen och i sin borgerliga soppa av revisionistiska idéer så kallar de ordförande Gonzalo för "terrorist". Det finns mycket som tyder på att dessa herrar tog över ledningen över gerillastyrkorna redan 1999 och detta blev med åren allt mer uppenbart då de dagligen nämndes i de peruanska medierna. Trots detta låtsades skribenterna bakom hemsidan solrojo inte om existensen av dessa bröder tills för drygt två år sedan då de mer eller mindre blev tvingade att började skriva om en "vänsteropportunistisk linje". Fortfarande låtsas de som att de finns en fungerande centralkommitté som kämpar för den politiska linje som Ordförande Gonzalo står för. I uttalande efter uttalande har de påstått att folkkriget är starkt och att partiledningen fungerar tillfredsställande. På det sättet lurar folk i Peru som "väntar på att partiet skall komma tillbaka" istället för att ta upp kampen att bygga upp partiet igen. Genom dessa lögner är hemsidan solrojo.org politiskt helt i USA-imperialismens och den peruanska reaktionens tjänst.

Vi hoppades att personerna bakom solrojo.org skulle lägga ner verksamheten när folk runt om i världen har genomskådat dem och istället arbetar med kamraterna i Föreningen Ny-demokrati i Tyskland som återger en riktig uppfattning av läget. Nu har det gått lång tid sedan deras lögner blev allmänt kända men de fortsätter att sprida dem på internet. Vi känner oss därför tvungna att lägga ut denna varning.

Programförklaring för Kommittén för Ordförande Gonzalo

Efter den revisionistiska kuppen i Kina 1976 var Perus Kommunistiska Parti pionjärer i att försvara den revolutionära linjen på världsnivå och efter att ha tillämpat den kinesiska revolutionens erfarenheter i folkkriget i Peru kunde man redan 1982 slå fast att maoismen var en ny etapp av proletariatets ideologi. Den kamp för maoismen, som man också förde på världsnivå, ledde till att den Revolutionära Internationalistiska Rörelsen 1993 antog marxismen-leninismen-maoismen.

Precis som kommunisterna har dragit lärdomar av Pariskommunen, revolutionen i Ryssland, den kinesiska revolutionen och den Stora proletära kulturrevolutionen, så måste världens revolutionärer också dra lärdomar av den peruanska revolutionen som vid sin höjdpunkt hotade den gamla ordningens grundvalar och den nya folkmakten utmanade på allvar borgarklassens och godsägarnas stat. Revolutionärerna står idag på den peruanska revolutionens axlar, vare sig de vill eller inte. För att dagens och framtidens revolutionärer ska kunna dra nytta av erfarenheterna av den peruanska revolutionen, dess framsteg, men även dess bakslag, anser vi att Perus Kommunistiska Partis kamp måste studeras. Många av de viktigaste lärdomarna finns i de dokument som antogs på PKPs första kongress 1988.

Ordförande Gonzalo och större delen av ledningen greps i början av 1990-talet, ytterligare ett hårt slag kom när en grupp revisionister under ledning av bröderna Quispe, med hjälp av militären, iscensatte en kupp 1999 och tog över centralkommittén. Kommunisterna och revolutionärerna kämpar nu för att reorganisera PKP. Ordförande Gonzalo och många andra revolutionära fångar sitter fortfarande fängslade och kämpar under mycket hårda förhållanden. KOG anser att deras rättigheter som krigsfångar måste försvaras och att detta bidrar till att sprida den peruanska revolutionens erfarenheter.