Har hört ni talas om väpnad strejk?

lördag 27 augusti 2011

Har hört ni talas om väpnad strejk?

I Peru Kommunistiska Parti (PKP) har man enats om att man använder fyra olika kampformer under den demokratiska revolutionen; gerillaaktioner, sabotage, sellektiv tillintetgörelse och väpnad agitation och propaganda. PKP har även under kampens gång utvecklat en femte och ny kampform som när den används innnehåller de fyra andra kampformerna- det är de väpnade strejkerna. För att uttrycka sig enkelt så kallar man till storstrejk inom ett område samtidigt som folkarmén genomför aktioner inom området. PKP har flera gånger kallat till väpnade strejker i Lima och andra regioner, ett särskilt kraftfullt exempel på detta är den väpnade strejkern som genomfördes 22 och 23 juli 1992 i Lima. Folkets revolutionära försvarsrörelse, som är en av PKPs massorganisationer för arbetet i städerna, kallade till den väpnade strejken i en proklamation som framförde 22 ekonomiska och politiska krav. PKP menar att man alltid måste förbinda dagskravskampen med de överordnade målen och de ställda kraven utformades med detta i beaktande.

Den väpnade strejken reste 10 000 personer som tillsammans med avdelningar ur Folkets Gerillaarmé genomförde kraftfulla angrepp på polisstationer och arméns militära stationer. Man använde bilbomber mot regeringsbyggnader, stora fabriker och banker (PKP gör allt för att se till att personer ur folket inte skadas vid sådana aktioner). Den väpnade strejken var kraftfullast i slumkvarteren men man genomförde samtidigt aktioner i resten av landet. I Mantarodalen blev högspänningstorn sprängda i luften och även banker och stora företag sprängdes i luften på andra ställen. I rika imperialistiska länder blir en del gärna illa till mods när de hör att elförsörjningen rubbas. För att förstå detta måste man väga vinsten av att den reaktionära armén och den gamla statens funktioner blir allvarligt störda mot att en del personer ur folket får problem i sin vardag. En mycket stor del av folket i en del områden har inte tillgång till el och de störs följdaktligen inte mycket av att elen försvinner.

En peruansk tidning menar att revolutionärer kallade till väpnad strejk i Puno i Peru i Juli i år. Vi har inte undersökt frågan så uppgifterna skall tas med stor försiktighet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

VARNING FÖR HEMSIDAN SOLROJO.ORG!

Hemsidan "solrojo.org" och den svenska "maoistisktforum.org" publicerar dokument från en "centralkommitté" som inte existerar.

För de som följde utvecklingen i Peru så blev det under åren allt mer uppenbart att något hade gått riktigt snett i det område i centrala Peru där PKP traditionellt varit starkast. Peruanska medier skrev om bröderna José och Raul som påstods ha leda gerillastyrkorna. När intervjuer publicerades så visade de sig att dessa män helt övergivit marxismen och i sin borgerliga soppa av revisionistiska idéer så kallar de ordförande Gonzalo för "terrorist". Det finns mycket som tyder på att dessa herrar tog över ledningen över gerillastyrkorna redan 1999 och detta blev med åren allt mer uppenbart då de dagligen nämndes i de peruanska medierna. Trots detta låtsades skribenterna bakom hemsidan solrojo inte om existensen av dessa bröder tills för drygt två år sedan då de mer eller mindre blev tvingade att började skriva om en "vänsteropportunistisk linje". Fortfarande låtsas de som att de finns en fungerande centralkommitté som kämpar för den politiska linje som Ordförande Gonzalo står för. I uttalande efter uttalande har de påstått att folkkriget är starkt och att partiledningen fungerar tillfredsställande. På det sättet lurar folk i Peru som "väntar på att partiet skall komma tillbaka" istället för att ta upp kampen att bygga upp partiet igen. Genom dessa lögner är hemsidan solrojo.org politiskt helt i USA-imperialismens och den peruanska reaktionens tjänst.

Vi hoppades att personerna bakom solrojo.org skulle lägga ner verksamheten när folk runt om i världen har genomskådat dem och istället arbetar med kamraterna i Föreningen Ny-demokrati i Tyskland som återger en riktig uppfattning av läget. Nu har det gått lång tid sedan deras lögner blev allmänt kända men de fortsätter att sprida dem på internet. Vi känner oss därför tvungna att lägga ut denna varning.

Programförklaring för Kommittén för Ordförande Gonzalo

Efter den revisionistiska kuppen i Kina 1976 var Perus Kommunistiska Parti pionjärer i att försvara den revolutionära linjen på världsnivå och efter att ha tillämpat den kinesiska revolutionens erfarenheter i folkkriget i Peru kunde man redan 1982 slå fast att maoismen var en ny etapp av proletariatets ideologi. Den kamp för maoismen, som man också förde på världsnivå, ledde till att den Revolutionära Internationalistiska Rörelsen 1993 antog marxismen-leninismen-maoismen.

Precis som kommunisterna har dragit lärdomar av Pariskommunen, revolutionen i Ryssland, den kinesiska revolutionen och den Stora proletära kulturrevolutionen, så måste världens revolutionärer också dra lärdomar av den peruanska revolutionen som vid sin höjdpunkt hotade den gamla ordningens grundvalar och den nya folkmakten utmanade på allvar borgarklassens och godsägarnas stat. Revolutionärerna står idag på den peruanska revolutionens axlar, vare sig de vill eller inte. För att dagens och framtidens revolutionärer ska kunna dra nytta av erfarenheterna av den peruanska revolutionen, dess framsteg, men även dess bakslag, anser vi att Perus Kommunistiska Partis kamp måste studeras. Många av de viktigaste lärdomarna finns i de dokument som antogs på PKPs första kongress 1988.

Ordförande Gonzalo och större delen av ledningen greps i början av 1990-talet, ytterligare ett hårt slag kom när en grupp revisionister under ledning av bröderna Quispe, med hjälp av militären, iscensatte en kupp 1999 och tog över centralkommittén. Kommunisterna och revolutionärerna kämpar nu för att reorganisera PKP. Ordförande Gonzalo och många andra revolutionära fångar sitter fortfarande fängslade och kämpar under mycket hårda förhållanden. KOG anser att deras rättigheter som krigsfångar måste försvaras och att detta bidrar till att sprida den peruanska revolutionens erfarenheter.