Världsherraväldets ledningsstruktur

måndag 11 juli 2011

Världsherraväldets ledningsstruktur

Ok, de har inte riktigt världsherravälde och de kommer aldrig att få det men om man ser en karta hur de har delat upp världen i olika kommando-zoner så får man lätt intrycket att de faktiskt vill styra hela världen. Om man lägger samman det intrycket med vad de faktiskt sysslar med, att upprätta militärbaser och andra militära anläggningar jorden runt så inser man att de lägger ner rätt mycket kraft för att lyckas med det också.

3 kommentarer:

Björn Nilsson12 juli 2011 kl. 08:21
Blev nyfiken eftersom något verkade saknas på kartan, nämligen det ganska nya Afrika-kommandot. Kolla här för en aktuellare karta där gränserns dragist om: http://en.wikipedia.org/wiki/Unified_Combatant_Command . USA:s afrikakommando kom till 2007, och en del av senare tiders elände kan kanske förklaras av det. Afrika riskerar att bli ett slagfält mellan USA/NATO och Kina när de kappas om råvaruresurserna över huvudet på de arma afrikanerna. Just nu håller en ny svältkatastrof på att dra igång i Östafrika, men jänkarna verkar mest vara intresserade av drönarkrigföring och att sänka försök att få till fred i Somalia. Så ur den synpunkten spelar det ingen roll hur många eller få kommandon de har, politiken i sig är ond.
SvaraRadera
Svar
Peru Information16 juli 2011 kl. 09:49
TAck, helt rätt, dåligt av mig att sprida gammal information. Kampen om Afrikas råvarukällor har ju ökat kraftigt de senaste åren och det verkar tyvärr som Afrika redan har blivit ett slagfält mellan USA/NATO och Kina. USA använder t ex Chad som hjälper till att driva på inbördeskriget i Västra Sudan samtidigt som Kina understödjer regimen i Norra Sudan. Det verkar även som om USA är djupt iblandat i inbördeskriget i Demokratiska republiken Kongo genom att driva på Rwanda att fortsätta kriget om östra Kongo samtidigt som Kina har nära band med regimen i Kongo och antagligen är landets största investerare. Vad gäller Somalia så är USA Sverige i högsta grad medansvariga för svältenkatastrofen där. Ja, det verkar kanske konstigt. Men vad hände, 2006 och därefter. Somalia fick en regim som ordnade fred i hela landet, USA gillade inte regimen och anföll genom Etiopien och Sverige har gjort allt möjligt för att understödja quislingregimen som USA upprättade och som endast kontrollerar centrum i Mogadishu med hjälp av barnsoldater. Folk borde få veta. /mvh Frank
SvaraRadera
Svar
Björn Nilsson17 juli 2011 kl. 10:50
På lite sikt finns det en risk att USA/NATO och Kina brakar ihop någonstans i Afrika i ett råvarukrig. Just nu är väl risken liten, men på sikt kan det leda till riktigt storkrig. Det är ytterligare en orsak till att få bort svenska soldater från NATO-krigen fort som tusan, innan det eventuellt smäller.

Läget på Afrikas horn verkar väldigt otäckt just nu. Ny jättesvält på gång i ett halvdussin länder, men USA bara eldar på inbördeskriget i Somalia.
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

VARNING FÖR HEMSIDAN SOLROJO.ORG!

Hemsidan "solrojo.org" och den svenska "maoistisktforum.org" publicerar dokument från en "centralkommitté" som inte existerar.

För de som följde utvecklingen i Peru så blev det under åren allt mer uppenbart att något hade gått riktigt snett i det område i centrala Peru där PKP traditionellt varit starkast. Peruanska medier skrev om bröderna José och Raul som påstods ha leda gerillastyrkorna. När intervjuer publicerades så visade de sig att dessa män helt övergivit marxismen och i sin borgerliga soppa av revisionistiska idéer så kallar de ordförande Gonzalo för "terrorist". Det finns mycket som tyder på att dessa herrar tog över ledningen över gerillastyrkorna redan 1999 och detta blev med åren allt mer uppenbart då de dagligen nämndes i de peruanska medierna. Trots detta låtsades skribenterna bakom hemsidan solrojo inte om existensen av dessa bröder tills för drygt två år sedan då de mer eller mindre blev tvingade att började skriva om en "vänsteropportunistisk linje". Fortfarande låtsas de som att de finns en fungerande centralkommitté som kämpar för den politiska linje som Ordförande Gonzalo står för. I uttalande efter uttalande har de påstått att folkkriget är starkt och att partiledningen fungerar tillfredsställande. På det sättet lurar folk i Peru som "väntar på att partiet skall komma tillbaka" istället för att ta upp kampen att bygga upp partiet igen. Genom dessa lögner är hemsidan solrojo.org politiskt helt i USA-imperialismens och den peruanska reaktionens tjänst.

Vi hoppades att personerna bakom solrojo.org skulle lägga ner verksamheten när folk runt om i världen har genomskådat dem och istället arbetar med kamraterna i Föreningen Ny-demokrati i Tyskland som återger en riktig uppfattning av läget. Nu har det gått lång tid sedan deras lögner blev allmänt kända men de fortsätter att sprida dem på internet. Vi känner oss därför tvungna att lägga ut denna varning.

Programförklaring för Kommittén för Ordförande Gonzalo

Efter den revisionistiska kuppen i Kina 1976 var Perus Kommunistiska Parti pionjärer i att försvara den revolutionära linjen på världsnivå och efter att ha tillämpat den kinesiska revolutionens erfarenheter i folkkriget i Peru kunde man redan 1982 slå fast att maoismen var en ny etapp av proletariatets ideologi. Den kamp för maoismen, som man också förde på världsnivå, ledde till att den Revolutionära Internationalistiska Rörelsen 1993 antog marxismen-leninismen-maoismen.

Precis som kommunisterna har dragit lärdomar av Pariskommunen, revolutionen i Ryssland, den kinesiska revolutionen och den Stora proletära kulturrevolutionen, så måste världens revolutionärer också dra lärdomar av den peruanska revolutionen som vid sin höjdpunkt hotade den gamla ordningens grundvalar och den nya folkmakten utmanade på allvar borgarklassens och godsägarnas stat. Revolutionärerna står idag på den peruanska revolutionens axlar, vare sig de vill eller inte. För att dagens och framtidens revolutionärer ska kunna dra nytta av erfarenheterna av den peruanska revolutionen, dess framsteg, men även dess bakslag, anser vi att Perus Kommunistiska Partis kamp måste studeras. Många av de viktigaste lärdomarna finns i de dokument som antogs på PKPs första kongress 1988.

Ordförande Gonzalo och större delen av ledningen greps i början av 1990-talet, ytterligare ett hårt slag kom när en grupp revisionister under ledning av bröderna Quispe, med hjälp av militären, iscensatte en kupp 1999 och tog över centralkommittén. Kommunisterna och revolutionärerna kämpar nu för att reorganisera PKP. Ordförande Gonzalo och många andra revolutionära fångar sitter fortfarande fängslade och kämpar under mycket hårda förhållanden. KOG anser att deras rättigheter som krigsfångar måste försvaras och att detta bidrar till att sprida den peruanska revolutionens erfarenheter.