En bild av läget i Peru (maj 2011)

söndag 24 juli 2011

En bild av läget i Peru (maj 2011)

Texten som ligger bakom denna länk är relativt färsk och ger en bild av läget för revolutionärerna i Peru idag. Bilden som målas upp är absolut inte fullständig och innehåller felaktigheter men den ger en hint om hur allvarlig situationen är eftersom politiska riktningar som vill lägga ner kampen för den ny-demokratiska revolutionen (eller leda den på avvägar) har fått inflytande på olika håll. Alla de tre riktingar som beskrivs i blogginlägget vill lägga ner kampen eller leda den på avvägar och de som fortsätter ordförande Gonzalos linje nämns inte men vi vet att de finns, dock vet vi inte hur starka de är. Vi håller inte med författaren om diverse uppfattningar, t.ex. är det tråkigt att han uteslutande anväder USA-slang och kallar Perus Kommunistiska Parti för "Sendero Luminoso". Det är ungefär som om moderaterna börjar kalla Vänsterpartiet för "nedsläckta gångvägen" och vi skulle börja upprepa det som om det vore världens självklarhet.

Vi är dock inte pessimistiska eftersom vi är övertygade om att historien kräver att de produktionsförhållanden som håller tillbaka produktivkrafternas utveckling måste bort. Den linje som kommer att lösa Perus grundläggande problem med imperialismen, byråkratkapitalismen och halv-feodalismen kommer att segra så småningom men det kräver att man fortsätter att hålla fast vid de viktiga erfarenheter som man summerade på den 1:a kongressen.

I Kina råkade revolutionärerna ut för ett stort bakslag på 30-talet. Wang Ming var en kort period ordförande för Kinas Kommunistiska Parti och hans "vänster”-opportunistiska linje ledde till att de flesta av basområdena på landsbygden bröt samman. De förlorade under denna period nära 100 % av styrkan i de fiendekontrollerade områdena och 90 % av styrkan i basområdena.

Svårigheter är utmaningar som skall övervinnas, så därför välkomnar vi dem till ännu en batalj!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

VARNING FÖR HEMSIDAN SOLROJO.ORG!

Hemsidan "solrojo.org" och den svenska "maoistisktforum.org" publicerar dokument från en "centralkommitté" som inte existerar.

För de som följde utvecklingen i Peru så blev det under åren allt mer uppenbart att något hade gått riktigt snett i det område i centrala Peru där PKP traditionellt varit starkast. Peruanska medier skrev om bröderna José och Raul som påstods ha leda gerillastyrkorna. När intervjuer publicerades så visade de sig att dessa män helt övergivit marxismen och i sin borgerliga soppa av revisionistiska idéer så kallar de ordförande Gonzalo för "terrorist". Det finns mycket som tyder på att dessa herrar tog över ledningen över gerillastyrkorna redan 1999 och detta blev med åren allt mer uppenbart då de dagligen nämndes i de peruanska medierna. Trots detta låtsades skribenterna bakom hemsidan solrojo inte om existensen av dessa bröder tills för drygt två år sedan då de mer eller mindre blev tvingade att började skriva om en "vänsteropportunistisk linje". Fortfarande låtsas de som att de finns en fungerande centralkommitté som kämpar för den politiska linje som Ordförande Gonzalo står för. I uttalande efter uttalande har de påstått att folkkriget är starkt och att partiledningen fungerar tillfredsställande. På det sättet lurar folk i Peru som "väntar på att partiet skall komma tillbaka" istället för att ta upp kampen att bygga upp partiet igen. Genom dessa lögner är hemsidan solrojo.org politiskt helt i USA-imperialismens och den peruanska reaktionens tjänst.

Vi hoppades att personerna bakom solrojo.org skulle lägga ner verksamheten när folk runt om i världen har genomskådat dem och istället arbetar med kamraterna i Föreningen Ny-demokrati i Tyskland som återger en riktig uppfattning av läget. Nu har det gått lång tid sedan deras lögner blev allmänt kända men de fortsätter att sprida dem på internet. Vi känner oss därför tvungna att lägga ut denna varning.

Programförklaring för Kommittén för Ordförande Gonzalo

Efter den revisionistiska kuppen i Kina 1976 var Perus Kommunistiska Parti pionjärer i att försvara den revolutionära linjen på världsnivå och efter att ha tillämpat den kinesiska revolutionens erfarenheter i folkkriget i Peru kunde man redan 1982 slå fast att maoismen var en ny etapp av proletariatets ideologi. Den kamp för maoismen, som man också förde på världsnivå, ledde till att den Revolutionära Internationalistiska Rörelsen 1993 antog marxismen-leninismen-maoismen.

Precis som kommunisterna har dragit lärdomar av Pariskommunen, revolutionen i Ryssland, den kinesiska revolutionen och den Stora proletära kulturrevolutionen, så måste världens revolutionärer också dra lärdomar av den peruanska revolutionen som vid sin höjdpunkt hotade den gamla ordningens grundvalar och den nya folkmakten utmanade på allvar borgarklassens och godsägarnas stat. Revolutionärerna står idag på den peruanska revolutionens axlar, vare sig de vill eller inte. För att dagens och framtidens revolutionärer ska kunna dra nytta av erfarenheterna av den peruanska revolutionen, dess framsteg, men även dess bakslag, anser vi att Perus Kommunistiska Partis kamp måste studeras. Många av de viktigaste lärdomarna finns i de dokument som antogs på PKPs första kongress 1988.

Ordförande Gonzalo och större delen av ledningen greps i början av 1990-talet, ytterligare ett hårt slag kom när en grupp revisionister under ledning av bröderna Quispe, med hjälp av militären, iscensatte en kupp 1999 och tog över centralkommittén. Kommunisterna och revolutionärerna kämpar nu för att reorganisera PKP. Ordförande Gonzalo och många andra revolutionära fångar sitter fortfarande fängslade och kämpar under mycket hårda förhållanden. KOG anser att deras rättigheter som krigsfångar måste försvaras och att detta bidrar till att sprida den peruanska revolutionens erfarenheter.