Skall vi gå som lamm till på väg till slaktbänken till de kommande krigen eller protestera? Bojkotta amerikansk krigspropaganda!

Svält, förnedring, bombkrigföring och marionettförda destruktiva inbördeskrig är det verkliga resultatet av finanskapitalets herravälde över hela världen. Bojkottande av varor löser inga problem i grunden men det sätter fokus på olika problem. De amerikanska tidningarna skriver öppet om hur Pentagon finansierat filmerna X-men, Pearl Harbor m.fl. för att hjärntvätta folken till att älska anfallskrig. Vi borde bojkotta dem och passa på att dela ut information utanför biograferna för att föklara vilka som ligger bakom filmerna och vad de sysslar med.

Skall vi låta artikeln nedan vara startskottet?

25 years later, how ‘Top Gun’ made America love war -The Washington Post, 26:e augusti 2011

Betyder inte "demokrati" för krigshetsarna i media främst finanskapitalets fullständiga herravälde?

Nyttiga journalister rättfärdigar bombanfallen med "demokratin" i media. Hur bör vi vanliga människor uppfatta deras version av demokrati? Vad är innehållet i detta? Vi borde tillsammans kämpa för att slå hål på propagandan. Demokrati för dem är finanskapitalets fullständiga herravälde, med köpta politiker, självcensurerande medier och anfallskrig. Det är inte demokrati för någon när mest kapital ger mest politiskt inflytande över politikerna. Det är inte konspirationsteori, det är ett erkännande av det faktum att ekonomisk och politisk makt alltid hänger ihop. Att tala om demokrati i ett land i dagens värld utan att prata om vem som kontrollerar kapitalet är antingen dumt eller falskt.

Aftonbladet tar täten i förberedelserna för ett krig mot Syrien

USA och imperialistmakterna i Europa är skickliga på att använda media för att lägga de opionsmässiga grunderna för krigen som de utvecklar. Tanken är att det är svårt att föra krig om man har opionen emot sig. Därför måste de se till att rätt "information" förs fram genom sina kontakter i media. Detta kallas perceptionsstyrning. Syrien är ett land som har stått imperialistmakten Ryssland nära och som nu med våld skall öppnas och underkastas amerikanskt och eurpeiskt finanskapital. I Wallstreet journal sprider nu Pentagon att de måste göra något åt alla massförstörelsevapen i Syrien. Jag förmodar att ingen har glömt upptakten till markockupationen av Irak?

Läs der Spiegel: Nu kommer gamarna! Libyen vidöppet för imperialistisk utplundring!

Det uppskattas att "mellan 30 till 50 (tyska företag) var aktiva i Libyen före kriget. Men det var ett svårt land att göra affärer i. Statsägda företag dominerade de flesta områden och regleringar var i bästa fall "rörliga" under Kadaffis ledning. Några företag vänta fortfarande på betalning ..."

Efter otaliga bombanfall så cirklar gamarna över röken från de förbrända kropparna. Tyska de Spiegel skriver om att "Europeiska företag hoppas på storaffärer i Libyen". Var kommer vinsterna att hamna? Hur skall desa affärer finansieras? Imperialisterna (i USA, England, Tyskland, Frankrike, Italien, Sverige mfl) hoppas nu att de största oljetillgångarna i Afrika och det libyska folket som tar upp oljan skall betala alla nya feta kontrakt. Libyen var redan före kriget ett land med kraftigt imperialistiskt inflytande men är det inte uppenbart att kriget har gjort problemet sjufallt värre? 

Något om bakgrunden till kriget

När folk säger att "de bara vill åt oljan" i Libyen så visar det att många är på det klara med det grundläggande förhållande som utlöst kriget. USA har den s.k. "energisäkerheten" som vägledande doktrin för sin utrikespolitik. Den går ut på att USAs politiska makt och ekonomi hotas om inte de har kontrollen över oljekällorna och transportrutterna till USA och att de därför måste förinta eller oskadliggöra varje hot mot dessa intressen. Den fruktansvärda konsekvensen av detta förhållande ser vi idag i Irak med ett land i ruiner, 100,000-tals dödade och miljoner flyktingar.

*Central command leder USAs militära styrkor i centralasien
"*Central command:s grundläggande uppgift var från början uttryckt i Carter Doktrinen från den 23:e januari 1980, som stadfäste flödet av olja från Persiska viken som ett livsviktigt intresse för USA. Man hävdade att detta intresse hotades av den Sovjetiska ockupationen av Afghanistan (som började i december 1979) och den närmast simultana uppkomsten av den islamistiska regimen i Iran. President Jimmy Carter sa till kongressen att Washington kommer att använda "alla tillgänglig medel, inklusive militär styrka" för att oljan skall fortsätta flöda." (Blood and Oil s 3, Michael Klare)

Angreppet på Libyen är en fortsättning på detta förhallande, den imperialistiska ekomomins beroende av olja och de enorma profiter som kan hämtas i de länder som har mycket av den. Carterdoktrinen har utökats och de säger numera att "afrikansk olja är av nationellt strategiskt intresse för oss" ... "och den kommer att bli allt mer viktig". (Blood and Oil s 143, Michael Klare)

"Olja ger styrka till militär makt, nationers kassakistor och internationell politik". Olja "betämmer välståndet, ett lands säkerhetsläge och makt för dem som har denna livsviktiga resurs, och tvärtom för dem som inte har den.".
(a.a. s 9. Ur föreläsning som hölls på USAs utrikesdepartement, 2002)

Har hört ni talas om väpnad strejk?

I Peru Kommunistiska Parti (PKP) har man enats om att man använder fyra olika kampformer under den demokratiska revolutionen; gerillaaktioner, sabotage, sellektiv tillintetgörelse och väpnad agitation och propaganda. PKP har även under kampens gång utvecklat en femte och ny kampform som när den används innnehåller de fyra andra kampformerna- det är de väpnade strejkerna. För att uttrycka sig enkelt så kallar man till storstrejk inom ett område samtidigt som folkarmén genomför aktioner inom området. PKP har flera gånger kallat till väpnade strejker i Lima och andra regioner, ett särskilt kraftfullt exempel på detta är den väpnade strejkern som genomfördes 22 och 23 juli 1992 i Lima. Folkets revolutionära försvarsrörelse, som är en av PKPs massorganisationer för arbetet i städerna, kallade till den väpnade strejken i en proklamation som framförde 22 ekonomiska och politiska krav. PKP menar att man alltid måste förbinda dagskravskampen med de överordnade målen och de ställda kraven utformades med detta i beaktande.

Den väpnade strejken reste 10 000 personer som tillsammans med avdelningar ur Folkets Gerillaarmé genomförde kraftfulla angrepp på polisstationer och arméns militära stationer. Man använde bilbomber mot regeringsbyggnader, stora fabriker och banker (PKP gör allt för att se till att personer ur folket inte skadas vid sådana aktioner). Den väpnade strejken var kraftfullast i slumkvarteren men man genomförde samtidigt aktioner i resten av landet. I Mantarodalen blev högspänningstorn sprängda i luften och  även banker och stora företag sprängdes i luften på andra ställen. I rika imperialistiska länder blir en del gärna illa till mods när de hör att elförsörjningen rubbas. För att förstå detta måste man väga vinsten av att den reaktionära armén och den gamla statens funktioner blir allvarligt störda mot att en del personer ur folket får problem i sin vardag. En mycket stor del av folket i en del områden har inte tillgång till el och de störs följdaktligen inte mycket av att elen försvinner.

En peruansk tidning menar att revolutionärer kallade till väpnad strejk i Puno i Peru i Juli i år. Vi har inte undersökt frågan så uppgifterna skall tas med stor försiktighet.

Den nya maktens uppbyggande i städerna och slaget om Raucana. DEL 3.

Ett massmöte hölls där två representanter från Fujimoris Cambio90-parti (Fujimori var Perus president från 1990 till år 2000) deltog för att erbjuda förhandlingar men folket beslöt att fortsätta kampen. Det kungjordes att Isola (jordägaren som ägde ett område kring Raucana) hade en blodsskuld till folket och att det aldrig skulle kompromissas och folk strömmade hela tiden till från bostadsområdena i närheten.

Den 9:e augusti var alla beredda att bekämpa vräkningen och jordägarens fabriker utsattes för väpnade aktioner i form av ett bombattentat genomfört av FGA (Folkets Gerillaarmé), detta gjordes för att sätta press på dem att dra tillbaka vräkningsorden men det gjorde de inte.

Den 5 september trängde 1500 soldater ur de reaktionära väpnade styrkorna in och övertog Raucana efter hård kamp, men PKP mobiliserade åter massorna och häftig kamp fördes för att driva ut militären igen. Kampen skakade Lima och hela Peru och är till idag ett exempel på hur man kan bygga upp och försvara den nya makten i städerna.

Epilog: Perus militär byggde en militärbas i Raucana för snabbt kunna slå ner eventuella uppror. Denna sägs sedan ha tagits bort ca 1999. Personer som varit där förra året menar dock att militären har kvar en anläggning där. 


Bilderna nedan föreställer militärer som genomför en s.k. civilaktion i Raucana och militär som patrullerar där. 

Den nya maktens uppbyggande i städerna och slaget om Raucana. DEL 2.

Vräkningsordern!

Det kom en order om att rensa Raucana men man hade förberett ett aktivt försvar och genomförde militär träning och man hade byggt barrikader och vakttorn. Perus Kommunistiska Partis högtidsdagar firades med  agitations- och propagandaaktioner och man agiterade intensivt mot vräkningsordern. Man besökte många fackföreningar och andra slumkvarter och bad om stöd. Den nationella och internationella pressen meddelades för att avslöja den gamla staten. 800 människor marscherade till Rådhuset i Vitarte och krävde att vräkningsorden skulle dras tillbaka.

Innan vräkningen skulle verkställas blev den centrala huvudvägen blockerad och alla bussars däck punkterades. Innan detta hade aktivister gått in i bussarna och förklarat varför detta skedde och man delade ut flygblad. Alla var organiserade i denna stadsdel och många var beredda göra neutraliserade tvätt vid polisen och arméns tårgasattacker och man var även beredd med täcken för att täcka över tårgasgranter. Andra stod beredda med slungor med molotovcocktails för att försvara området medan andra byggde barrikader som man satte eld på. Det blev nästan omöjligt för polisen att ta sig in. Utsiktsposter blev snabbt uppsatta och man la ut sandsäckar som gjorde dem skottsäkra. Andra grävde under nattens lopp diken tvärs över vägarna som ledde in i kvarteret, de var över en meter djupa och breda och hindrade därför polisen att komma in med fordon. Andra var stationerade på höjder för att hålla utkik och även barnen bidrog genom att bära skyltar som uppmanade soldaterna att inte lyda sina befäl. Allt detta utspelades sig under de stora paroller som prydde husgavlar och murar:

"Ingen vräkning!", 


"Massorna skapar historien!", 


"Bostad är en rättighet, kämpa för att försvara den!"

Den nya maktens uppbyggande i städerna och slaget om Raucana

Vi skrev för några dagar sedan om om olika typer av folkkommittéer som är en form av ny folklig politisk makt som måste byggas upp för att ersätta den gamla staten som förstörs under den demokratiska revolutionen. En form av politisk makt kallas folkkampkommittéer. 

Det finns många exempel på uppbyggande av ny makt i form av folkkampkommittéer i städerna. Ett exempel sådant var uppbyggandet av den nya makten i stadsdelen Raucana (se bild) i Perus huvudstad Lima (här är en artikel som är intressant, vänligen bortse från obligatorisk demoniseringsgoja). Här låg stora områden som ägdes av en byggherre vid namn Isola öde och han var inte var särskilt intresserad av området och hade inte hade brytt sig om området under många år. I detta område ledde Perus Kommunistiska Parti en jordockupation som innebär att man reser folket till att ockupera mark. Cirka 1200 personer kom dessutom från områdena runt i kring för att delta. Jordockupationen började och ett aktivt försvar organiserades. Folket beväpnade sig med enkla vapen såsom bildäck, slungor, stenar, klubbor och chilipeppar och syra. Utav tre sammanstötningar utspelade sig den första den 28:e juli 1990 och där blev polisen tillbakatvingad. I den andra sammanstötningen blev Felix Jorge Raucana dödad och stadsdelen fick bära hans namn. Senare utkämpades ett tredje slag men inte ens då var polisen i stånd att bryta Raucanas försvar.

I Rauacana upprättades ett välfungerande samhälle med mycket låg kriminalitet, brunnar grävdes med rent vatten och djuravel organiserades. Kvarteret var nästan helt självförsörjande på livsmedel på grund av kollektivt brukande av den utdelade jorden och hjälp från andra områden som bidrog trots stor fattigdom.

forts. imorgon. (visst är det så att många undviker att läsa långa texter på nätet?)

Fransk journalist: Krigshetsarna måste straffas!

"War propaganda has entered a new phase, involving the coordinated action of satellite TV stations. CNN, France24, the BBC and Al Jazeera have become instruments of disinformation used to demonize governments and justify armed aggressions. These practices are illegal under international law and the impunity of the perpetrators must be stopped."

Journalisten Thierry Meyssan visar att Andreas Malms verksamhet är olaglig enligt internationell lag:

"Now, after the Second World War, the United Nations General Assembly passed legislation to prohibit and punish such practices.

Resolution 110 of 3 November 1947 regarding "measures to be taken against propaganda and the inciters of a new war," condemns "propaganda which is either designed or likely to provoke or encourage any threat to the peace, breach of the peace, or act of aggression."

(Vi är fullt medvetna om att Thierry Meyssan inte är den bästa av källor men det hindrar inte att han har intressanta synpunkter)

"Libyendebattören" Andreas Malm borde få NATOs "Meritorious Service Medal"

I gårdagens Aftonbladet deklarerar Andreas Malm att "det är studenter och hemmafruar, ingenjörer och stålarbetare som vunnit slaget om Tripoli". Jo det är möjligt (hemmafruar?) men utgörs inte ockupantstyrkan i Irak också främst av amerikanska arbetare. Måste vi inte fråga oss vad de rörelse som vill gripa makten tjänar för syften, vilken klasskaraktär den har? Så fort man börjar rota det minsta i detta så blir svårt att hitta något progressivt eller folkligt. Låt oss nu anta att denna National Transitional Council helt och hållet är ett redskap för USA och NATO, vad spelar det då för roll att "det är studenter och hemmafruar, ingenjörer och stålarbetare som vunnit slaget om Tripoli"? Låt oss anta att det är just så, borde inte Andreas Malm då få NATOs "Meritorious Service Medal" som ges till de som har visat "initiativ och hängivenhet bortom plikterna". Fast, jag vet ju inte vad det står om plikterna i anställningsavtalet.

Arbetet med studiematerialet går vidare....

Vi har nu gått igenom nästan allt material som vi har tillgång till för att försöka ge en allmän bild av utvecklingen av den demokratiska revolutionen i Peru till idag. I kontakten med olika personer och organisationer i jakten efter mer material fick vi tag i lite bilder som är nya för oss. Bilden föreställer Ordförande Gonzalo som sätter flaggan i toppen i ett berg samtidigt som massorna stormar det. Man kan förmoda att berget symboliserar en av revolutionens målsättningar, exempelvis att förstöra halv-feodalismen.

"FÖRSÖK ATT STYRA OCH FORMA OCH ATT ÄVEN MANIPULERA OPINIONER ÄR NÄRMAST EN SJÄLVKLARHET"

Vi som sysslar med att stödja revolutionära rörelser måste vara särskilt försiktiga när vi vill återge "nyheter" och uppgifter som dyker upp på olika håll. Vi vill därför slå ett slag för broschyren nedan (lyssna även här) är ett lärorikt häfte som behandlar ett ämne som måste bli allmängods bland anti-imperialistiskt sinnade personer världen över. Om vi inte frågar oss vad olika politiska uppfattningar eller påståenden tjänar till eller vem som tjänar på dem kommer vi för alltid förbli offer i ett politiskt spel som domineras av monopolkapitalets organisationer och media.

"Väpnade konflikter förs idag med både militära och mediala medel. Att nyhetsmedierna har betydelse som instrument för opinionspåverkan är oomtvistat. Försök att styra och forma och att även manipulera opinioner är närmast en självklarhet ... . Propagandamakarens möjligheter att nå ut inte bara till hemmaopinionen och fiendesidan utan också till en större omvärld är idag bättre än någonsin genom den medietekniska utvecklingen. Propagandan utformas ofta som en naturlig del av nyhetsrapporteringen." (Kampen om det kommunikativa rummet s 4)

För att kunna börja diskutera frågan kan måste vi lära oss grundbegreppen:

PERCEPTIONSSTYRNING (perception management).
Försök att styra omvärldsuppfattningen kallas perceptionsstyrning. Det ligger i de stridande parternas intressen att se till att deras versioner av ”verkligheten” blir den förhärskande i medierna, och att olika publiker accepterar och tror på denna. Olika budskap riktas till olika målgrupper; kampen om att övertyga fiendesidans beslutsfattare, medier, och befolkning handlar främst om att få dessa att inse det lönlösa i att fortsätta kriga och ge efter.

Hur utvecklar de perceptionsstyrning i det pågående imperialistiska kriget mot Libyen?

Perceptionsstyrning, anses ha 5 olika delar:
1. MEDIEHANTERING, informationsverksamheter gentemot nyhetsmedier och allmänhet
2. PSYKOLOGISKA OPERATIONER (PSYOPS)
3. AVSIKTLIG VILSELEDNING
4. SÄRSKILDA OPERATIONER (Special Operations)
5. UNDERRÄTTELSEAKTIVITETER (Covert Action).

MEDIEHANTERING
Verksamheten inom begreppet Mediehantering eller Public Information (PI) som man säger inom NATO, syftar på civila och militära myndigheters information till, och relationer med, medier och allmänhet. Målet med PA-verksamhet är att informera allmänheten om regeringens agerande, politik och ställningstaganden. Man har insett att det behövs alternativ till öppen kontroll (censur) av medierna. Konsten att utforma budskap handlar om fingertoppskänsla där kunskap om mediernas behov kombineras med uppbyggandet av en relation med representanter för olika medier. En annan aspekt av perceptionsstyrning kallas för Public Diplomacy (PD). Därmed avses medvetna utspel gentemot medierna i syfte att övertyga. Hit räknas traditionell diplomati, presskonferenser, pressreleaser, intervjuer och andra aktiviteter anordnade för att framställa militären och den egna sidans politik i gynnsam dager. En aspekt av Public Diplomacy är beslutsfattares utspel i medier i syfte att skicka signaler till motståndaren, eller vilseleda denne om ens intentioner. Här är det viktigt att presentera och anpassa sitt budskap efter olika typer av publiker samtidigt, t.ex. nära allierade, tillfälliga partners, neutrala makter och motståndaren.

Hur ser den svenska militärens relation "med representanter för olika medier" ut i Sverige?

Skall demokrati vara en fin idé som flyger i skyarna eller skall vi fylla den med verkligt innehåll? 6 olika former av folkets makt

Perus Kommunistiska Parti (PKP) etablerade på 80-talet att man under den demokratiska revolutionen måste förstöra den gamla staten och ersätta den med ny politisk makt som kallas folkkomittéer. I dessa väljer och avsätter folket som bor inom en folkkommitté sina egna representanter, det är som vi uppfattar det verklig demokrati. Dessa har utvecklats till 6 olika former. Den 6:e formen som byggdes i städerna är särskilt intressant eftersom det är en fråga som handlar om hur man förbereder upproret i städerna efter att ha omringat dem från landsbygden. 

Demokratibegreppet som det används i allmänt i Sverige är ganska fattigt. Vi behöver en debatt om demokrati, skall det vara en princip som flyger som fin idé i skyarna eller skall vi fylla den med verkligt innehåll? 

1. Folkmaktens organisationskommitté

Detta är den typ man börjar med när man mobiliserar (ung. övertyga) och organiserar massorna för att bygga en folkkommitté. Detta sker inte öppet eftersom den gamla statens styrkor alltid försöker förstöra den nya makten.

2. Folkmaktens reorganisationskommitté

Den här formen använder PKP när en folkkommitté har blivit ödelagd av fienden och måste reorganiseras. Det kan bero på olika saker som t.ex. att den gamla staten har återfått kontrollen över ett område och försöker förstöra den nya makten eller att angivare och infiltratörer har angett de ansvariga kommissarierna för folkkommittéen som sedan har gripits eller mördats.

3. Paralellmaktsfolkkommitté

Denna typ används när den gamla makten inte har förstörts och den nya makten är i uppbyggnad och utvecklar sig.

4. Folkkommitté

Detta är en övergångsform för en folkkommitté innan den övergår till att bli en öppen folkkommitté. En del av folkkommitténs arbete är i detta läge ännu inte öppet.

5. Öppen folkkommitté

I denna typ av folkkommitté existerar den nya makten helt öppet. Som kan ses i i dokumentärfilmen People of the Shining Path som gjordes av brittisk TV (Channel 4) blev den gamla staten fullständigt bortsopad i dessa områden. Det betyder i de flesta fall att godsherrarnas jord blir utdelat till bönderna. Den gamla statens armé, polis och myndigheter fördrivs och byts ut mot den nya statens institutioner. Man bygger upp utbildnings- och sjukvårdsinstitutioner som utgår från folkets behov. Detta gör att många för första gången får lära sig att läsa och skriva. De infödda får möjlighet att lära sig spanska vilket betyder mycket eftersom de i århundraden har förtryckts, isolerats och nedtrycks av okunskap. Många har med den nya makten för första gången fått tillgång till grundläggande sjukvård, hälsosammare kost m.m.

6. Folkkampskommitte
Detta är den typ av folkkommitté som finns i städerna, där man också bygger upp ny makt, men i en mera dold form. Det beror på de stora skillnader som finns mellan stad och landsbygd. Ett typiskt kännetecken för en förtryckt nation, som Peru, är att det finns stora avsides belägna områden som den gamla staten inte har nått intresse för och därför heller inte har en stark närvaro. Dessa regioner har endast betydelse för den gamla staten om det finns mineraler eller annat värdefullt. I Peru ändrade sig detta under åren av folkkrig, så den gamla staten måste ägna uppmärksamhet åt dessa områden. I städerna däremot är bourgeoisien, kapitalet och produktionen koncentrerad och i Peru är detta huvudsakligen koncentrerat till Lima. Som en naturlig konsekvens av detta befinner sig den ledande klassen i revolutionen, proletariatet, där. Här bor även de utfattiga massorna i de stora slumkvarteren som omger staden. Det är framförallt i dessa områden där fattigdomen frodas som man bygger upp makten i form av Folkkampkommitter. Dessa har till uppgift att förbereda upproret som genomförs i revolutionens sista fas när man tar makten i hela landet.

För att förstå den nya maktens betydelse är det avgörande att förstå att det finns en ny politik, ekonomi och kultur som spirar. Man gör slut på det förhållandet att bonden var underkastad godsägaren som på en gång var lagstiftande, dömande och verkställande makt. Bönderna levde under medeltida förhållanden, produktionen var låg och arbetsdagen lång, svälten var utbredd och livslängden kort. Till detta kommer den grova rasism som de infödda är utsatta för. Med den nya staten gör man slut på dessa förhållanden och i stället blomstrar nu folkets makt, folkets ekonomi, politik och kultur. Det är utifrån dessa omständigheter som man måste förstå det enorma stöd som PKP kan åtnjuta. Det är därför som den nya staten har kunnat utvecklas snabbt och har kunnat försvaras.

Vem är Víctor Quispe Palomino?

Det har länge figurerat uppgifter i pressen (sedan 2003?) om att en viss José (Víctor Quispe Palomino) leder en väpnad grupp i Ayacucho (i Peru). Efter att ha pratat med personer som rest i området, senast under förra året, fick vi klart för oss att folket i området säger att det är just en "José" som leder gerillasoldaterna i Ayacucho. Vi har skrivit om detta tidigare och det råder inga tvivel om att denna grupp i grunden övergett kampen för den demokratiska revolutionen och leder den på avvägar. Vi hoppas att de som följer linjen och principerna från Perus Kommunistiska Partis första kongress (1988) lyckas att återta kontrollen i Ayacucho och möjligen på andra håll men det verkar som om denna grupp har haft lång tid på sig att befästa sitt inflytande och tid skola medlemmarna i sin världsåskådning. Ett av lågvattenmärkena i deras uppfattning är att de säger att "Gonzalo är terrorist". Vi undrar hur de definierar detta eller är det numera ett populärt skällsord? Vi återkommer med mer information om vad de står för.

Varning för den eritreanska "oppositionen"

Tewelde Gebreselassi som är ordförande för "en av de mer inflytelserika" oppositionsgrupperna, Democratic Alliance (EDA) menar att det "internationella samfundet" (läs:USA och andra Natoländer) måste "intervenera" i Eritrea. Eritrea är ett land som inte är vidöppet för amerikanskt kapital och som försöker närma sig imperialistmakten Kina. USA försöker att med alla medel se till att de har "vänligt sinnade" regimer i alla länder i Afrika. Regimen i Eritrea måste alltså bort. Hur stor del av Eritreas befolkning som måste dö för att stilla de amerikanska monopolkapitalisternas profithunger återstår att se. De direkta och indirekta dödsoffren vid ett imperialistiskt anfall på Eritrea kommer att kunna räknas i procent av befolkningen. Om så sker så kommer Carl Bildt slicka sig runt munnen och äta en mazarin samtidigt som han stämmer av med storebror i Washington hur kriget och media skall skötas. Kanske kan USA få igång eller inflytande över ett uppror under en pro-imperialistisk ledning också i Eritrea? Kommer bombvänstern i så fall att jubla och vad skall vi göra?