Ögonbesvär... brännande strupe... stickningar i näsan... Dessa är bara några av de obehag som befolkningen i västra Junín tvingas leva med och som imperialismens helvete innebär. Cancer... beteendestörningar... nervdöd...
I staden La Oroya, belägen i centrala Peru, finner vi en av Sydamerikas högsta skorstenar. Denna markerar platsen för Doe Run Perus metallurgiska anläggning, det ökända smältverket i La Oroya. Driften påbörjades runt 1922 av det amerikanska företaget Cerro de Pasco Copper Corporation. Redan vid dess start förekom protester mot gifterna som spreds ur ugnarna. Trots vissa förbättringar fortsatte gifterna att spridas över Peru. I början av 70-talet uppmärksammades att hela Junín, samt delar av Limaregionen, hade påverkats av gifterna. Då var det dags för den dåvarande peruanska regimen att gripa in. Under Velascos ”jordreform” köptes Cerro de Pasco ut och den kontaminerade marken förstatligades och togs i bruk av fattigbönder. Själva smältverket drevs från 1974 vidare av Centromin Peru (ett statligt företag). 1997 privatiserades företaget åter igen under Fujimoriregimens privatiseringar. Denna gång blev ägaren den samvetslöse nordamerikanske miljardären Ira Rennert, vars företag Doe Run tog över driften. Idag arbetar ca 4000 arbetare på smältverket och alla i staden är beroende av det.
Företaget Doe Run och den peruanska staten, med den dåvarande presidenten Fujimori i spetsen, gjorde en överenskommelse. Företaget fick fortsätta utvinningen under förutsättning att föroreningarna skulle minska och att den nya lagen om miljöhantering (PAMA) skulle följas.
Doe Run Peru
Dagligen släpper Doe Runs anläggning i La Oroya ut ca 1000 ton giftiga gaser, innehållande bly, arsenik, kadmium, m.m. De 19.000 invånarna har mer eller mindre fått skador för livet och de som har drabbats värst är barnen. Det visar sig att 99% av barnen har extremt höga blyhalter i blodet. Sedan Doe Run tog över smältverket har de hela tiden brutit mot de tillåtna gränsvärdena för utsläpp. År 2006 placerade miljöorganisationen Blacksmithinstitutet staden La Oroya på en lista över de tio mest förorenade platserna i världen, varav La Oroya är den enda där människor fortfarande bor.
Den peruanska staten gör ingenting för att åtgärda brotten mot sin egen lag, tvärtom har de vid upprepade tillfällen förlängt Doe Runs tidsfrist för att vidta åtgärder så att PAMA åtföljs. På det sättet så kan företaget fortsätta att förinta befolkningen. Detta visar klar och tydligt vem regimen representerar, att den skyddar brottslingar (så länge det är stora skurkar) och att folkets intressen är lika med noll för den.
Det enda Doe Run har gjort för att två sina händer är att ta blodprover och rekommenderat att barnen måste äta näringsrik mat, såsom mjölk och ost, samt att de måste tvätta händerna regelbundet. De har även planterat lite växter runt omkring i staden, spolar gatorna ibland, installerat några toaletter så att barnen kan tvätta händerna ofta, samt satt upp en mängd skyltar med texten ”Vi arbetar med det allmänna samtycket”. Allt detta är bara för syns skull. Gifterna finns i luften och de större partiklarna som lägger sig på marken är de minst farliga och talet om hygien och bra mat är bara för att lägga över ansvaret på invånarna.
Företaget har också använt sig av programmet ”temporärt avlägsnande”, vilket innebär att barn under sex år vars föräldrar är anställda hos Doe Run och som har förhöjda blyhater i blodet körs ut ur staden (15 minuters körväg). Under dagen kan barnen vara på företagets gård för att på kvällen återigen exponeras för gifterna. Företaget har även uttalat sig om att blynivåerna har sjunkit, vilket är rena lögner. Det har visat sig att företaget utökat testområdet och att andra barn utanför själva staden testats. Istället för att åtgärda problemen kommer de med absurda ursäkter såsom “det finns inga pengar” och “de ekonomiska tillgångarna har gått åt PAMA”. De har förföljt arbetare och arbetslösa som talat illa om företaget, samt idkat utpressning för att tysta dem. Allt i sammansvärjning med de regionala och nationella myndigheterna. Doe Run har också anklagats för att importera metallskrot från andra delar av världen, där det är förbjudet att hantera vissa ämnen eller där miljöavgifterna eller lönerna är för höga. Metallpartiklar från ämnen som inte utvinns i Peru har uppmäts i luft och mark.
Det är inte första gången Ira Rennert är i blåsväder. Han klassas av Förenta Staternas miljömyndighet som en av landets värsta miljöbovar. I Herculaneum, en liten stad nära Missisippifloden i USA, förgiftade han hela staden. Ett av hans företag, Renco & Magnesium Corp, låg bakom och blev efter stämning tvungen att köpa loss 170 familjers hus. Så kan det fungera på imperialisternas hemmaplan, men i Peru fortsätter förgiftningen.
Massiva demonstrationer
Den 23 september 2009 genomförde befolkningen en strejk för att visa sitt missnöje och vrede. De demonstrerade mot orättvisorna och blev attackerade av polisen och militären. I juni 2010 genomfördes också massiva protester då befolkningen inte orkade leva med ovissheten och förnedringen. Efter att ha varit arbetslösa i nästan ett år på grund av att företaget inte uppfyllt PAMA och inte heller gjorde något för att åtgärda de problem som fanns. De krävde ett slutgiltig beslut från regeringen. Folket demonstrerade med parollen ”omedelbar lösning eller allmän strejk”. De protesterade blockerade den viktiga centrala vägen som leder till bland annat huvudstaden Lima. 2000 av den nationella polisen var närvarande och angrep folkmassorna. De sköt, slogs och använde av sig tårgas.
Folket försvarade sig och skrek: ”Vi vill arbeta!”.”Vi försvarar inte företaget, utan vår rätt till arbete!”, ”Det är de korrupta som regerar!”, ”Falsk demokrati!”, ”Övergrepp!”.
Folkets protester kriminaliserades. ”Utan kamp finns ingen seger!”, ”Aldrig på knä!”
Den 14 juni 2010 uttalade sig Perus president Alan Garcia om konflikten i La Oroya och menade att regeringen har gjort mer än tillräckligt för att lösa de problem som råder i staden. Han påpekade också att regeringen har varit flexibel, gett företaget många chanser och till och med efterskänkt avgifter. Allt detta för att undvika problem för arbetarna. Samtidigt säger han att PAMA måste följas strikt så att inte Peru blir bestraffat internationellt. Han anklagade också demonstranterna för utpressning gentemot regeringen. Enligt han så har de protesterande och Doe Run en överenskommelse om samarbete. Allt detta är bara rena lögner. Det som fascisten och folkmördaren Alan Garcia vill är att skylla ifrån sig ansvaret och lägga skulden på befolkningen. Folket är varken för Doe Run eller regeringen. Det de kräver är en lösning - att inte bli förgiftade och att kunna försörja sig.
Gifter i människokroppen
Enligt världshälsoorganisationen, WHO, ska värdet av bly inte överstiga 10 mikrogram/dl i blodet. En del forskare menar att WHO:s värde är för högt och att det rekommenderade värdet bör vara 6 mikrogram/dl i blodet då man observerat inlärningssvårigheter hos barn vid dessa värden.
Dessa värden har den peruanska staten och Doe Run nonchalerad. Barnen i La Oroya har mycket höga halter av flera olika typer av gifter, men det som utmärker sig mest är blyet. Det stora flertalet av barnen i staden är förgiftade med extremt höga nivåer av bly, vanligtvis ligger värdena mellan 20 – 50 mikrogram/dl i blodet, men många har ännu högre halter.
Vetenskapliga studier visar att ett förhöjt värde av bly har en allvarlig effekt på mänskligheten. Symtomen vid blyförgiftning är bland annat trötthet, dålig matlust, huvudvärk, nedsatt hörsel, problem med luftrören. Långvarig blyexponering förstör de röda blodkropparna och skadar nervsystem, vilket kan leda till förlamning, fördröjd utveckling och beteendestörningar. De mest utsatta grupperna är foster och barn eftersom deras hjärnor är i kontinuerlig utveckling.
En som har drabbas av detta tragiska öde är Tais Palma Carhuarica som bor i Cerro de Pasco tillsammans med sin familj. På grund av företaget Volcans girighet, vilka bedriver en liknande verksamhet som Doe Run i Cerro de Pasco, så har den femåriga flickan förlorat talförmågan, har ständiga krampanfall och är såsom en levande död. Enligt läkarna är hennes ena hjärnhalva nästan helt förstörd. Hon har fått diagnosen sekundär epilepsi, anemi och mental fördröjning. Inte så konstig eftersom hennes blyvärde ligger på hela 120 mikrogram/dl i blodet. Hennes kritiska och oåterkalleliga tillstånd kan endast lindras med krampdämpande medicin, vilka inte finns tillgängliga för Perus fattiga befolkning. Enligt familjen så har företaget inte velat stå för medicinen förutom vid ett tillfälle. Det samma gäller den gamla peruanska staten som har nekat henne behandling och anser att det är företagets ansvar.
En annan tungmetall som sprids av smältverket i La Oroya är arsenik, som är en cancerframkallande tungmetall och som ger upphov till tumörer i flera organ vid långvarig exponering, däribland i huden, urinblåsan och njurarna; kadmium, som också orsakar cancer i njurarna; svavel, som irriterar slemhinnorna; och zink, som medför yrsel, kräkningar och magsmärtor
Som kontrast kan vi rapportera att Ira Rennert lever i all välmåga i delstaten New York där han för ett tag sedan byggt USAs största privatbostad. I byggandet av hans stuga på 6000m2 har han tänkt på hälsan och hygien, den inkluderar inte bara en bowlingbana, utan en basketplan i full storlek, flera squashbanor och tennisbanor, över 35 badrum och gått om utrymme för hans många lyxbilar. Hela bygget gick på den ringa summan av 900 miljoner kronor. Den rådande peruanska regimen, liksom deras herrar i Washington, bryr sig inte om Perus fattiga, lika lite som de bryr sig om fattiga i resten av världen. Fallet La Oroya och Doe Runs hänsynslösa exploatering är bara ytterligare ett exempel. Den gamla ordningen sätter alltid imperialisternas intressen framför folkets och kommer alltid och överallt att skapa misär hos folkmassorna. Även om den peruanska regimen imorgon skulle tvinga Doe Run att följa den gällande miljölagstiftingen kommer det att dyka upp andra exempel i övermorgon. Folkets enda väg är att sparka ut dessa blodsugare ur landet och konfiskera deras egendom för att skapa en ekonomi byggd på folkets behov.
En grupp revisionister som arbetar åt USA-imperialismen och de härskande klasserna har bildat en organisation med namnet MOVADEF (Rörelsen för amnesti och grundläggande rättigheter). De verkar öppet i Peru och hela deras verksamhet bygger på idén att Ordförande Gonzalo sedan många år tillbaka förespråkar att kampen skall läggas ner och att man skall be "om förlåtelse". De kallar sig maoister och de menar att de följer "gonzalos tänkande" och demonstrerar på gatorna i Lima med stora bilder på Ordförande Gonzalo. De har tillsammans med underrättelsetjänsten skrivit ihop en bok som de sprider som heter "Puño y Letra". I denna påstås Ordförande Gonzalo argumentera juridiskt varför alla skall få amnesti och han påstås berätta detaljer om sin barndom bl.a. om hur han lämnades ensam av sin mamma. Men hur går MOVADEF:s historier ihop med slagorden som han ropade på rättegången 2004 innan de stängde av ljudet och kamerorna? Det gör det naturligtvis inte och rättegången 2004 måste betraktas som en politisk katastrof för regimen i Peru. Men slutade MOVADEF att predika sina påståenden om Ordförande Gonzalo efter rättegången? Naturligtvis inte. Nu blev det ännu viktigare att övertyga eventuella tvivlare.
